Min 4-åring är inte farlig

"Akta dig för honom, han är farlig!"
Jag tittar på mannen som sagt detta till mig, sedan vänder jag mig om, tittar på killen som han pekar på. 
Han? Farlig? 
Mannen som varnat mig är närmare 180 cm ståtlig, väger säkerligen 80-90 kilo och är gissningsvis runt 35 år gammal. 
Killen som han pratar om är strax över 100 cm, väger dryga 17 kilo och är 4 år gammal. 
Det är min Theodor. 
 
Vi är på leklandet tillsammans med barnens kusiner. De stora kusinerna leker med Theodor och har jätteskoj tillsammans. Sedan sätter sig de och fikar medan Theodor leker vidare. Han hittar lite andra barn att leka med och de går hinderbana tillsammans. Jag vet detta för jag tittar till honom med jämna mellanrum. 
Sedan har någonting hänt för när Theodor kommer ner och dricker lite vatten så kommer personalen och berättar att vissa barn är rädda för honom och inte vågar leka med han. 
Jag tackar för informationen och sätter mig och pratar med Theodor. Han erkänner att han slog en kille, oklart varför, men förstår att det är fel. Då jag inte vet vem det var är det svårt att be om ursäkt, men istället bestämmer vi att han ska hålla sig i närheten så jag ser honom hela tiden. 
 
Efter ett tag med byggande börjar han kasta upp dessa i luften, det känns inte som en bra sak att göra tycker jag, de kan ju landa på Exempelvis Cornelis som leker i samma rum så jag går för att prata med honom. 
Det är då jag får varningen. 
"Håll dina barn borta och akta dig för honom, han är farlig!"
Jag bara stirrade på mannen, helt chockad, sedan vände jag mig och fokuserade på Theodor. Pratade och byggde tillsammans med honom, Cornelis och deras kusin. 
Ett annat barn gick förbi och var på väg in för att leka, men den store starke mannen utanför föste bort barnet, "Gå inte in där! Han är farlig!"
Jag hörde. Jag ignorerade. Jag kokade inombords. Jag fortsatte att bygga med de tre pojkarna. 
Sedan kom ett litet gäng på 5-6 killar i varierande ålder mellan kanske 4-9 år. De ignorerade mannens varningar och gick fram och pratade med oss. Den äldsta killen tog befälet och de började prata. Det slutade med kramar och den äldsta avslutade så klokt med att säga "Det är okej nu. Men du kanske ska tänka dig för nästa gång?".
Jag tycker barn är så fantastiska. Kloka, modiga och förlåtande. 
 
Men. 
Till er vuxna som ser ett bråk mellan barn som urartar och inte går in och bryter - skäms på er! 
Lika självklart som du försöker trösta ett främmande barn som ramlar och slår sig framför dig, lika självklart är det som vuxen att gå in och bryta ett slagsmål mellan barn. 
Är det obekvämt att säga till främmande barn? Ja, självklart är det så. 
Att som barn bli tillsagd av en annan vuxen är bara bra. Så länge det är rimligt, respektfullt och pedagogiskt sagt så är jag bara tacksam om någon säger till mina barn. 
Att som barn bråka, i närheten av flera vuxna, och ingen av de säger till - ja ni, vad sänder det för signaler till barnen? Att det är okej att bråka? Att de kan strunta i de vuxna, de bryr sig ändå inte? 
Barn ska respektera vuxna, precis som vuxna ska respektera barn, men vi får alla förtjäna att behålla den respekten.
 
Till dig stora, starka man som utsåg dig själv till vakt för mitt barn vill jag säga ett par saker. 
- Att stå och muttra och skvallra om saker du bara har hört är inte så värdigt.
- Att varna barn för att gå i närheten av ett annat barn är inte så klokt. När barnen ser dig, dubbelt så stor som de själva, och hör att du säger att den lille killen är farlig, då tror de dig. Är du rädd för honom, bör de definitivt vara de. Så var de inte rädda innan, blir de rädda och sprider detta vidare till sina vänner. 
- Du vinner ingen respekt från mig genom att bete dig på det viset. Att bara stå passiv vid sidan av, observera och skvallra är inget jag sätter värde i. Du må vara större än mig, men jag ser ner på ditt beteende.  
- Om du ändå ska stå och vakta mitt barn, passa på att sätta dig ner och prata med honom. Han skulle gladeligen berätta massa roliga historier för dig eller försöka tvinga dig att bygga någonting. Skulle det uppstå en situation - säg till honom att det inte är okej och förklara vad han gjorde för fel. Jag skulle resa mig och gå de 10 stegen för att säga "Va bra att du sa till honom. Tack!" För det säger jag till främlingar som hjälper mig att uppfostra mina barn. 
- Sist vill jag bara säga att mitt barn kan bråka, han kan slåss och han kan driva mig till vansinne flera gånger per dag. Men han är även otroligt rolig, charmerande och känslig.
En sak är han däremot inte. 
Han är INTE farlig!
1 Madde / Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna:

skriven

Men vilken idiot 😳. Man slutas inte förvånas över idiotiska vuxna. Sen undrar vuxna varför barn mobbar/fryser ut och inte accepterar andra. Ja tyvärr börjar allt sånt här i hemmet.

Svar: Ja precis så är det! Allt börjar i hemmet! Sedan är vi vuxna förundrade över att barn inte visar vuxna respekt - kanske för att vissa vuxna inte förtjänar den eller för att de aldrig träffat vuxna som ingjutit någon respekt.
Maria

2 jennie:

skriven

Ja det är super mysigt. Vi har fått sjukt mycket också ☺

Mäh. Vad är det för gubbe som säger så? : (

Svar: Ja det undrar jag med. Men så glad över att pojkarna i fråga kom fram och pratade. De visade hur man gör 💕
Maria

Kommentera här: