Julafton!

Äntligen har det blivit ordentlig vinter med massor av snö och minusgrader.
Jag älskar det, barnen älskar det. 
Det får gärna vara snö och kyla hela vintern lång - utan detta känns det som en enda lång höst.
Som Theodor ropade imorse:
-Titta Mamma! Det är julafton!
Ja, som han har längtat efter denna snö - det är tydligen julafton varje dag det är snö.
Så nu är vi nöjda här hemma.
 
Efter lite ärenden på morgonen, med ett snabbt stopp på svägerskans jobb för en kopp kaffe och massvis med kramar, åkte vi hem för att leka i snön.
Theodor beställde en snögubbe, han ville ha en egen Olof och hämtade grillpinnarna för att ha till armar. Efter ett par minuters försök så gav jag upp, det var inte någon bra snö för att bygga med. Inte ens en snölykta fick jag ihop - varje snöboll tog flera minuter att krama ihop.
Så istället så busade vi, kramades, brottades, kastade upp snö i luften, åkte pulka och hade det helt enkelt bara bra.
 
Efter ett par timmar ute i kylan blev barnen ledsna och kalla så då gick vi in i värmen för att fortsätta leka med granntjejerna. 
Tände en brasa och drack varm choklad samtidigt som vi värmde oss. Fick lite fjällen-känsla när jag tittade på barnen framför elden - det såg så mysigt ut.
Sedan blev det disco inne i Theodors rum och jag fick satt mig ett par minuter med en kopp varmt kaffe.
 
Nu hoppas jag verkligen att det fortsätter vara så här kallt ett bra tag till så att snön ligger kvar!
Theodor var väldigt fascinerad av att äta snön. Hur mycket som helst och trots allt jag sa - han fortsatte och äta...
 Mycket nöjd kille som blev dragen i pulkan av granntöserna. Säkerligen 1 timma drog de runt, runt på dessa pulkor med pojkar som skrek "Mera! Fortare!"
 När båda pojkarna helt plötsligt började gråta var det dags att gå in och värma sig och fylla på energiförråden.
Kanske inte så konstigt då vi varit ute i snön 2-3 timmar och busat.

Kommentera här: