Jag ammade på restaurangtoaletten

Nu ska jag skriva om amning.
Offentlig amning.
 
Detta eviga ämne som tydligen berör och äcklar så många människor därute. 
 
Kollar vi statistiken som Socialstyrelsen publicerar på barn födda mellan 1986-2013 så har minst 95% ammats, antingen helt eller delvis, vid en veckas ålder. 
 
Det betyder att de allra flesta av oss har en personlig relation till amning. Antingen är ni mammor som har ammat era barn, eller så har ni själva ammats av era mammor, eller så har era syskon, kusiner, vänner ammat/ammats.
 
 
 
Jag själv har aldrig förstått vad som upprört med själva amningen - personligen är jag bara så fascinerad av den häftiga kvinnokroppen som klarar av att producera mat. Först den häftiga graviditeten där en hel människa byggs upp, inuti en annan människa, för att sedan kunna ge denna nya människa näring som räcker som enskild föda, till och med rekommenderas i 6 månader.
 
 
 
Visst kan jag hålla med om att jag kan skyla mig lite grann när jag ammar. Det är ju lättare, enligt mig, när barnen är små och ligger stilla och ofta somnar vid bröstet. När de är lite större så har jag ju omöjligt kunnat lägga en filt över axeln för att dölja, den har de ju ryckt bort i så fall och blivit arga, släppt bröstet och det har då lett till att jag visat upp mig ännu mer. Så där blev det bara motsatt effekt.
 
Men när de var mindre kunde jag tycka det var smidigt då mina barn annars blev så distraherade av allt annat som hände runt om, så då gjorde jag det för deras skull.
 
 
 
Jag har ju två barn som jag ammat och där det fungerat otroligt bra bägge gångerna.
 
Däremot har jag varit i olika lägen på hur jag mått och därmed hur jag hanterat amningen.
 
Med Theodor gick jag alltid iväg och var själv när jag ammade. Ville inte att någon skulle se mig, var rädd för reaktioner men jag tyckte även att det var skönt att få en stund ifred. 
 
Mitt barn, vår amning, vår stund.
 
Jag gick faktiskt in på en liten toalett och ammade när vi var på restaurang. Inte för att någon sa det utan för att jag ville vara ifred. Då tyckte mitt sällskap att jag var lite märklig, de andra gästerna på restaurangen var nog inte helt nöjda heller då jag ockuperade den enda toaletten i drygt 40 minuter. Men jag kände mig inte bekväm i att amma offentligt och detta var enda stället som fanns att tillgå och jag helammade fortfarande Theodor.
När Cornelis kom så var jag tryggare i mig själv och har ammat överallt utan problem. Restauranger, parker, köpcentrum, flygplan och till och med när han suttit i bilstolen och jag bredvid. 
Jag kan inte komma på ett enda tillfälle när jag tänkt att jag inte bör amma för att andra kan ta illa upp. 
Cornelis har alltid vägrat att ta nappen och aldrig haft någon snutte eller gosedjur utan bara har haft mig som sin trygghet. Om han varit trött och ska somna men bestämt sig för att han vill snutta - tro mig när jag säger att det tagit timmar att få honom att sluta skrika om jag inte ammat honom. Detta är alltså inte när han varit hungrig, för om han sedan fått amma har han somnat inom 1 minut, alltså har han inte fått i sig någon mat på den tiden, utan bara tryggheten och närheten som det är för honom att amma. Att bara kramas och gunga har inte räckt för honom.
 
Tänk er scenariet på restauranger där mammor inte "får" amma, och att mitt barn vill snutta sig till sömns. Jag sjunger och gungar mitt barn, hyssjar och tröstar men han skriker helt förtvivlat. Alla gäster tittar argt, de kan inte höra vad deras sällskap säger för mitt barn skriker efter närhet.
 
Personligen vet jag precis vad jag skulle valt i denna situation.
 
Så ni som har problem med amning, tänk efter lite vad ni själva har för relation till amning, varför ni har problem med det, kom ihåg att vi människor inte skulle ha levt om amningen inte fanns, samt vad konsekvenserna blir om en kvinna inte ammar sitt barn som vill bli ammat. 
Vill ni hellre sitta på en amningsfri restaurang med skrikande barn eller låta mamman ge sitt barn den trygghet som barnet ber om?
 
 
Tycker denna film visar en intressant synvinkel på hur vi ser på kvinnokroppen.
Kan det vara så att vissa tycker att amning är svår att se på då de enbart ser bröst som något sexigt och att denna bild då blir förstörd? 
 
Varför tror ni att folk blir störda av offentlig amning?
Har någon av er råkat ut för någonting när ni ammat?
 

 
1 Pernilla :

skriven

Jag ammar överallt och när som helst.
Jag skyler oss lite med en filt men mest för att de runt om inte ska bli obekväma för att de tror att jag är det. Det är mer för att visa att nu är det något på gång här och tittar du hit så får du vara beredd på matning. I regel reagerar ingen. När jag suttit utan filt inne i ett amningsrum så kom en hel släkt in och mannen i sällskapet stod två-tre meter ifrån mig och bara stirrade helt och hållet. Hans sällskap skrattade och pratade om mig men på ett språk jag inte kan så det kan ju ha varit något snällt ;)

Kommentera här: