Kaffedag!

Igår kväll när jag var på väg in i duschen vaknade Lilleman. Otröstlig och hysterisk, var bara mamma som gällde. Inte för att jag kunde trösta honom, men det var bara jag som gällde. Så en dusch var inte att tänka på. Efter en stunds skrikande och gråtande i hans säng gav jag upp - var ingen bra lösning att ligga där och störa Theodor som fortfarande sov.
Så jag tog med mig Cornelis ut i soffan och la oss istället - jag tycker ju att det är bättre att några får sova bra än att alla får sova kass.
Jag försökte fråga honom hela tiden om han hade ont, eller om han var hungrig eller vad det var. Detta är en av de svåra sakerna när han inte pratar - att få reda på vad han vill och vad som hänt när han är såhär ledsen.
Så småningom slumrade han till, efter ett par minuter vaknade han igen, lika ledsen igen och såhär höll vi på till klockan var närmare 4 imorse. då vi äntligen fick somnat ett par timmar båda två.
Nu på morgonen försökte vi att fråga honom vad det var för fel inatt, det brukar vara lättare att förstå honom när han inte är så ledsen. Han pekar på sina ben. Jaha? Så nu tror vi att det är växtvärk för han är ju helt opåverkad nu och lika tokig och glad som vanligt.
Händer det igen så ska jag ta fram värmande masageolja och smörja in honom med, det kan ju vara skönt och hjälpa. Förhoppningsvis!
 

Kommentera här: