Strunta i chartern - ge barnen tiden

Hösten har kommit och med den är det många barn som återvänder till dagis och skolor. Men även små barn som ska skolas in för första gången. 
Jag har läst massvis av inlägg om detta senaste dagarna, både på bloggar, Facebook och Instagram. Jag inser mer och mer att jag är så glad över att inte behöva göra detta med Cornelis. Han kan fortfarande vara hemma med mig och jag slipper denna ångest som så många föräldrar delar med sig av. 

Att kunna vara hemma är en lyx och ett stort privilegium som jag är väl medveten om att inte alla föräldrar kan unna sig, eller för den delen vill göra. 

För mig är det en självklarhet - jag får riktig ångest av tanken på att vi båda ska jobba heltid, barnen på dagis och att vi knappt kommer att ses. Åtminstone inte så att det känns tillräckligt för mig. 

En snabb uträkning på timmar
Barnen är vakna mellan 7-19
Skulle vi föräldrar jobba samma tider så skulle de behöva vara på dagis mellan 8-17  (9 timmar dag = 45 timmar i veckan)
Familjetiden skulle alltså vara 3 timmar på vardagar (mellan 7-8 och 17-19) plus 12 timmar per dag på helgen, sammanlagt 24+15=39 timmar. 

Det skulle betyda att de är mer timmar med sina fröknar än vad de är med sina föräldrar!
För mig är som sagt detta inte ett alternativ. Jag vill att mina barn ska vara största delen av sin tid med mig, inte med olika fröknar. 

Att tiden på vardagarna dessutom till stora delar består av många måsten, såsom påklädning, frukost, matlagning, middag för att sedan gå direkt till säng och natta känns inte rätt. Så det kan inte vara många minuter på vardagarna som barnen får full uppmärksamhet från sina föräldrar?

Självklart så blir de även fästa vid sina fröknar när de träffar de så mycket som de gör. Problemet som jag ser det är att de just är deras fröknar. Efter ett tag så kanske de byter avdelningen eller att fröknarna slutar - då försvinner dessa personer som är en stor del i barnens liv. De personer som barnen träffar mest. 

Jag tror verkligen att det är bäst för barnen att ha stadiga relationer, främst med människor som kommer att fortsätta finnas i deras liv även när det sker en förändring. Far/mor-föräldrar, vänner men framförallt deras föräldrar. 

Som sagt, jag VET att det inte går för alla. Alla har inte ekonomin att kunna vara hemma på heltid så som jag är. 
Men tanken på att jag ska jobba heltid för att vi ska ha råd med extra lyx såsom 1 veckas charterresa per år, fina märkeskläder och massa fina presenter till barnen - det känns helt galet. 
Personligen låter jag hellre bli allt detta för att ge mina barn det bästa de, enligt mig, kan få - sina föräldrars tid!