Doktorns utlåtande - Du är svag

För ett par månader sedan blev jag ju utskriven från den psykiatriska öppenvården och skulle därmed tillbaka till min vanliga läkare på vårdcentralen för fortsatt uppföljning.
Så idag hade jag tid hos honom. Vi skulle prata mediciner och samtidigt skulle han gå igenom mina leverfläckar då jag inte gjort det under alla dessa år jag mått dåligt, senast var 2010 och enligt deras rekommendationer ska jag kolla dessa minst vartannat år. Så det var helt klart dags.
Men besöket tog en vändning som jag inte var beredd på.
 
Vi fick komma in i rummet, båda pojkarna var med och bar in massa leksaker från väntrummet så de kunde leka under tiden.
Började prata om hur jag mår, om jag fortfarande är hemma och vad planen för framtiden är. Han tyckte det var väldigt bra att jag kunde vara hemma så länge som vi tänkt, för att inte öka på stressen för mig. 
Sedan, från ingenstans, säger han:
-Du har gått ner mycket i vikt.
-Öh, ja, jo det har jag ju...
-Medvetet eller inte?
-Öh, ja, jo det var ju medvetet...
-Med mat eller träning? Eller både mat och träning?
-Nej, bara maten.
-Du måste träna, det har jag sagt till dig förut. Du kommer må bättre då.
-Ja, jo jag vet. 
 
Sedan var det dags att ta av tröjorna för att undersöka leverfläckarna på ryggen. Han lyser och kollar på de, alla ser bra ut.
Så där står jag i byxor och BH och han konstaterar:
-Nu är du smal, men du är svag. Jag ska skriva ut ett recept på fysisk aktivitet till dig.
-Öh, jaha. Tack?
 
Så nu sitter jag här hemma med en ordination från läkaren på att träna. Inte heller sådär lite lagom med 1 timma i veckan, utan minst 4 timmar i veckan.  
Kondition minst 60-90 minuter 2-5 gånger i veckan.
Styrketräning minst 60-90 minuter 2-5 gånger i veckan.
Ja det blir helt enkelt till att planera in detta i kalendern nu då som William uttryckte sig. Helt enkelt. Eller hur?
 
Lite lustigt är det ändå att just senaste veckan har väldigt många varit på mig om att börja träna, både på Instagram och när jag träffat mina vänner.
Så till alla er - Ni har tydligen rätt.
Jag måste träna.
Doktorns order.
 

Hålla barnen hemma vid magsjuka?

Hela förra veckan och även idag har jag haft Theodor hemma från dagis på grund av magsjuka.
Nej, det är inte vi som har haft det, men det har varit på hans avdelning.
Nu är ju dock frågan hur jag ska göra denna veckan. Det var just nu ingen som hade det på avdelningen, men på grannavdelningarna finns det kvar och senast igår hade de fått skicka hem ett barn.
Jag vet att det inte går att skydda barnen från alla sjukdomar, men just när det gäller magsjuka så känner jag att jag vill undvika det så länge det går. Att ha en liten som inte kan tala om när han mår dåligt utan som bara kräks rakt ut överallt är verkligen ingenting som jag önskar.
 
Alla har ju inte chansen att ta hem barnen så fort det går magsjuka på dagis, men jag är ju ändå hemma hela dagarna med Cornelis, så varför ska jag riskera att dra hem denna skit?
Borde väl även vara bra för personalen att barnen är hemma i förebyggande syfte när det går sjukdomar som magsjuka som så lätt smittar, det minskar ju risken att det går runt.
 
Jag får ta mig en funderare till imorgon bitti och sedan ringa och kolla hur läget ser ut just då.
Hur skulle ni själva ha gjort?
 
 

Save the Date

Nu har äntligen planeringen för min 30-årsfest påbörjats. 
Datumet är spikat. 
Lokal uttänkt. 
Temat klart. 
Nu är det bara allt annat kvar. Som att ordna personal, fotograf, liveband och självklart all dekoration, mat, dryck och tårta. 
Ja det är en del att ordna med. 
Då vi inte hade någon fest när mannen fyllde 30 år får jag helt enkelt ha en dubbelt så stor fest för mig. Fullständigt logiskt.

3 månader kvar - lång tid kan tyckas. Planerade ju vårat bröllop på 4,5 månad där jag gjorde allting själv.
Fast det är klart, då jobbade jag ju heltid och hade mer tid än vad jag har nu när jag är hemma med två småttingar.