Cornelis 1 år

Idag fyller vår prins Cornelis 1 år.
1 år.
Jag vet att jag har sagt det innan, men hur är det möjligt att det går så fort?
Jag gläds av hans närvaro, älskar hans skratt och njuter av hans kropp när han sover på mitt bröst.

Vikt: 8190 gram
Längd: 73,2 cm
Huvudomfång: 45,2 cm
Blöjstorlek: 4
Klädstorlek: 68-74
Tänder: 4 uppe, 2 nere
Äter: ammar, ersättning, gröt, mat och fruktpuré. 

Han går inte själv, men går runt möbler och springer runt med sin gåvagn. Gärna ställer han sig i den och använder den som en sparkcykel. Eller står i den samtidigt som han gungar och sjunger. 
Nu har han lärt sig att klättra. Det klättras hela tiden. Upp i soffan och inte räcker det med det, utan därifrån klättrar han upp på ryggstödet och  tittar ut genom fönstret eller kryper längs ryggstödet likt en katt. Idag hittade jag han hängandes på en hylla dit han kommit genom att först klättra upp i fåtöljen, därifrån vidare på armstödet till hyllan där han klättrade på min skrivmaskin för att ta sig vidare till en liten fontän. 
Vår lilla klätterapa. 

Inga ord än, fortfarande mycket babblande. Men helt klart så förstår han vad vi säger och menar. Det betyder dock inte att han lyssnar. När vi säger till honom att han inte får lov att göra något så tittar han bara på oss och flinar. Skruttungen!
 
Det som är roligt nu är ju att vi börjar lära känna honom ordentligt. Börjar se vad han är för person. 
Han är väldigt lik William till sättet har jag märkt väldigt mycket den senaste tiden. 
Studerar mycket runt omkring, vill inte testa och öva för att lära sig, utan helt plötsligt en dag så kan han det. Utan att ha övat massor. Som klättrandet till exempel. Även vinka har han nu lärt sig. 
Han gillar heller inte när det blir kladdigt - precis som både sin pappa och farfar. 
 
Sömnen är fortfarande inte så bra. Vaknar ofta, är orolig och vill komma upp för att snutta. Nappen vägrar han ju så det är mamma som gäller. 
Vi gjorde ju ett försök att vänja honom av med mat och snuttande på natten, men när det inte blev någon förbättring på nästan 3 veckor så gav vi upp då vi behövde vår nattsömn istället för att vara vaken i flera timmar per natt. Så vi får ta tag i det om ett tag igen och hoppas att det går bättre då. 
 
Även maten är väl sådär. Senaste dagarna har det varit sämre och numera vägrar han ta flaskan om det är jag som ger den. Det är knappt så att jag kan vara i närheten, för då vill han hellre till mig för att amma. 
Mammas lilla gosegris!

Vår fina prins! Här ser ni även den klassiska Cornelis-positionen -
han sitter alltid på detta vis, han har sin egen sköna stil helt klart!
 
Fotograf: Emma Johansson
1 Emelie:

skriven

Grattis i efterskott Cornelis!

Kommentera här: