När varje måltid är en kamp

Jag har tidigare nämnt HÄR att Cornelis har problem med att äta. Men har jag nämnt att jag flera gånger om trott att han ska kvävas?

Allt som har lite bitar eller är lite grynigare och inte bara slinker ner innebär problem. Det fungerar någon sked, sedan är det som att allt lägger sig i hög i halsen och till slut så kräks hans upp allting.

Vid nästan varje måltid vi har testat att ge honom någonting med små bitar, eller om han fått ett rån att tugga på, så har jag fått slita upp honom i tron om att nu satte han i halsen och kommer att kvävas. Det är fruktansvärt att se och mitt hjärta har bankat så hårt och jag har varit så rädd. Så rädd för att det kommer att sluta dåligt, så rädd att jag inte kommer att kunna rädda honom. Det har dock alltid gått bra och han har kräkts upp all mat, men mammahjärtat går sönder.

Trots detta har jag testat och försökt om och om igen. Jag har tänkt att han kommer att lära sig, att han behöver träna och att det är hans kräkreflex som behöver flyttas bak.

När vi var på Cornelis 9-månaders kontroll tog jag dock upp detta eftersom jag har börjat tycka att det är ett ordentligt problem. Visst har vi pratat om mat innan, särskilt som han är så liten till vikten, men jag har kanske inte riktigt framfört hur jobbigt det varit.

Det bestämdes att vi skulle sluta att försöka med mat som innebär problem, bara släta och mjuka puréer samt att vi fick en läkartid för att han skulle kolla om han kan se något som kan vara orsaken. Då Cornelis även snarkar lite så funderade vi på om det kunde var halsmandlarna som ställde till det.

 

Idag var det då dags för Cornelis att träffa läkaren. Han kollade munnen, näsan och öronen, men inte gav det några svar.

Även läkaren tyckte att vi skulle fortsätta med enbart mat som fungerar för honom att svälja och sedan skickade han iväg en remiss till Barnmottagningen för att fortsätt utredning. 

Så nu är det bara att vänta tills vi får en tid och hoppas att det inte dröjer allt för lång tid.

Trots att jag fortfarande ser honom som min lilla bebis, så är han ju över nio månader gammal och det hade varit roligt att få börja introducera mat lite mer för honom, för intresset finns.

 

Är det någon av er som har några egna erfarenheter gällande små barn och sväljsvårigheter?

 

Här är Theodor, knappt fem månader, mumsandes på gröt. Han åt mer än gärna och visst har även han satt i halsen många gånger om, men det är för att han är så glupsk och gärna stoppar in all mat i munnen på en gång, och då gärna trycker in ytterligare mer mat så det blir helt fullt.
Tokungen! 
1 Erika (Skruttansmamma76):

skriven

Hej! Jag har en son född i november 2012 som fortfarande har svårt att svälja sånt som inte rinner ner. Vi vet inte ännu vad som orsakar hans svårigheter, men pga andra svårigheter (som gör att han har ett ökat energibehov) har han sen knappt ett år tillbaka knapp på magen. Då han genom den kan få i sig det han behöver så har det inte varit prioriterat att noggrant utreda varför han kräks så lätt. Men nu är det på gång att börja utredas. :-) Jag ville helt enkelt bara säga att det finns fler med sväljsvårigheter utan att läkarna vet vad som orsakar det (än så länge i allafall).

Svar: Hej
Var inne och läste lite på din blogg. Vilket liv du har levt med barnen! För oss är det ju än så länge inte så stort problem, men självklart hoppas jag att det kommer ordna sig snart.
Jag hoppas ni får något besked genom er utredning och att han kommer kunna börja äta ordentligt.
Massa kramar till er!
Maria

Kommentera här: