Cornelis 10 månader

Idag var vi på BVC för mätning och vägning av Cornelis.
Han följde sin kurva denna gången så ingen ytterligare viktnedgång, trots magsjukan förra veckan, men han ligger fortfarande under och är ganska så liten. Jag som hade tänkt att vi inte skulle behöva gå vidare med utredningarna på honom, dels för att han börjat äta och dels för att jag faktiskt trodde att han skulle ha gått upp mycket mer i vikt. Men sköterskan ansåg att det är bra om vi går eftersom han vid vissa mätningar planat helt på viktkurvan.
Så det är bara att fortsätta att vänta på tiden.
 
Vikt: 7670 gram
Längd: 72,3 cm
Huvudomfång: 45 cm
Blöjstorlek: 3
Klädstorlek: 68-74
Mat: Amning, ersättning och barnmat
 
Cornelis traskar nu gärna runt alla möbler, ålar sig framåt och sätter sig ordentligt på rumpan.
Han har utvecklat ett hett temperament som framförallt visar sig om Theodor, eller någon annan för den delen, tar det som han leker med. Då kan han slåss eller försöka att bitas. Ilsk liten pojk ibland.
Han är väldigt kittlig under armarna, skrattar så otroligt sött.
Kryper ibland iväg för att leka själv och utforska huset, men kan andra stunder bli tokig om han inte får komma upp i famnen. Med tokig så menar jag verkligen det. Han börjar skalla golvet eller bordet eller vad som finns i hans närhet tills han gråter och blir då såklart upplyft och tröstad. Så många blåmärken i pannan har han. Tokungen.
 
Han sover största delarna av natten i vår säng, vilket jag tycker är jättemysigt. Dock vill han gärna snutta på mig. Konstant hela natten. Numera är det inte ens maten han vill ha, utan närheten och trösten. Vi försöker fortfarande lära honom att ta nappen, men han ratar den. Men det hade ju varit så smidigt med tanke på att det just verkar vara snuttande han vill göra. Vi har testat med både silikon och latex, men inget mer än mamma duger. Så om det är någon därute som har ett tips på hur vi kan lära honom ta nappen så berätta gärna för mig! Vi har tänkt att vi ska ha några nätter nu när vi vänjer honom av vid snuttandet, för jag måste få sova, men nu är han återigen snuvig och förkyld och då är livet tillräckligt jobbigt för honom tycker jag.
 
 
Liten, men tuff.
En passande beskrivning på Cornelis.

Kommentera här: