Ett för tidigt aprilskämt?

Hej däruppe i molnet
Tänkte bara berätta för dig att jag inte uppskattar dina skämt. 
För det måste ju vara ett för tidigt 1 april skämt att det regnar snö. Ja, regnar snö. 
Jag har ingenting emot snö i sig, och att det regnar kan stundtals vara mysigt men framförallt nödvändigt. 
Men det är 1 april imorgon. 
April betyder att det ska vara vår, i alla fall här på denna plats. 
Jag har tvättat undan vinterkläderna för denna säsong, har tagit fram vårjackor. Förvisso lite varmare vårjackor. Jag har väntat på vintern och snön i flera månader och Du har inte behagat dig att lyssna på det. 
Men okej, jag kan vara resonlig. Sänd ner snön som du har kvar däruppe om Du känner ett behov av det, men blanda inte ihop det med regn!
Ge mig snö och vinter eller skicka hit våren igen som var på väg. 
Helt enkelt, bestäm dig!
Att behöva cykla och hämta barnen i detta väder var inget skämt som jag skrattade åt...
Jag var riktigt avundsjuk på barnen som satt torrt och varmt under en filt i vagnen. 

Cornelis 10 månader

Idag var vi på BVC för mätning och vägning av Cornelis.
Han följde sin kurva denna gången så ingen ytterligare viktnedgång, trots magsjukan förra veckan, men han ligger fortfarande under och är ganska så liten. Jag som hade tänkt att vi inte skulle behöva gå vidare med utredningarna på honom, dels för att han börjat äta och dels för att jag faktiskt trodde att han skulle ha gått upp mycket mer i vikt. Men sköterskan ansåg att det är bra om vi går eftersom han vid vissa mätningar planat helt på viktkurvan.
Så det är bara att fortsätta att vänta på tiden.
 
Vikt: 7670 gram
Längd: 72,3 cm
Huvudomfång: 45 cm
Blöjstorlek: 3
Klädstorlek: 68-74
Mat: Amning, ersättning och barnmat
 
Cornelis traskar nu gärna runt alla möbler, ålar sig framåt och sätter sig ordentligt på rumpan.
Han har utvecklat ett hett temperament som framförallt visar sig om Theodor, eller någon annan för den delen, tar det som han leker med. Då kan han slåss eller försöka att bitas. Ilsk liten pojk ibland.
Han är väldigt kittlig under armarna, skrattar så otroligt sött.
Kryper ibland iväg för att leka själv och utforska huset, men kan andra stunder bli tokig om han inte får komma upp i famnen. Med tokig så menar jag verkligen det. Han börjar skalla golvet eller bordet eller vad som finns i hans närhet tills han gråter och blir då såklart upplyft och tröstad. Så många blåmärken i pannan har han. Tokungen.
 
Han sover största delarna av natten i vår säng, vilket jag tycker är jättemysigt. Dock vill han gärna snutta på mig. Konstant hela natten. Numera är det inte ens maten han vill ha, utan närheten och trösten. Vi försöker fortfarande lära honom att ta nappen, men han ratar den. Men det hade ju varit så smidigt med tanke på att det just verkar vara snuttande han vill göra. Vi har testat med både silikon och latex, men inget mer än mamma duger. Så om det är någon därute som har ett tips på hur vi kan lära honom ta nappen så berätta gärna för mig! Vi har tänkt att vi ska ha några nätter nu när vi vänjer honom av vid snuttandet, för jag måste få sova, men nu är han återigen snuvig och förkyld och då är livet tillräckligt jobbigt för honom tycker jag.
 
 
Liten, men tuff.
En passande beskrivning på Cornelis.

Dags att laga barnmat

Äntligen har ju Cornelis börjat äta.
Ja, alltså utan att han sätter i halsen och får mig att tro att han ska kvävas, har tidigare skrivit om detta HÄR.
Nu äter han massor och det går verkligen jättebra. Känns så skönt att det löste sig av sig själv.
 
 
Vi skulle ju få en tid för vidare utredning på honom för att kolla upp vad det kunde vara som gjorde att han reagerade på detta viset. Läkaren tyckte att vi skulle vänta med att ge honom någonting med bitar i tills vi fick klarhet i det bara för att inte riskera att han skulle sätta i halsen igen. 
Vi hade uppehåll i drygt 6 veckor då vi inte gav han någonting annat än ersättning och släta puréer, möjligtvis lite gröt då och då. Sedan ammades han enbart. Men sedan bestämde vi oss för att testa lite, då jag kände att jag ville inte komma till en läkarundersökning och säga att vi inte vet om han kan, för vi har inte testat på föera månader. Tur var väl det, för nu gick det ju bra. Visst har han hostat till någon gång och jag har varit orolig att han satt i halsen, men det har det inte varit. Jag har inte behövt att rycka upp honom och få honom att kräkas någon gång. 
Jag kan inte berätta vilken lättnad det är och hur skönt det känns att äntligen kunna ge honom mat.
Förhoppningsvis kommer det även att visa sig imorgon då vi ska väga och mäta honom, han har ju tidigare varit så liten så jag hoppas att han har tagit till sig lite mer vikt. Jag tror faktiskt det, han känns lite större.
 
Så nu är det dags för mig att börja laga barnmat, precis som jag gjorde till Theodor.
Visst fungerar barnmaten från affärerna jättebra, men om jag själv gör det så vet jag dels vad det är i, det blir lite mer i samma stuk som vår mat är här hemma samt att det blir bra mycket billigare än att köpa massa burkar hela tiden.
Dessutom är det faktiskt ganska roligt och jag känner mig tillfreds med att kunna göra maten själv. Men först ska han få smaka en del av de färdiga som finns, så kan jag få en känsla för vad han tycker om och om det är någonting som han inte gillar. Än så länge har han ätit allt med god aptit.
Hur har ni själva gjort med mat till barnen? Någon som har några bra recept eller tips att dela med er av?