Gräsänka

I söndags vid lunch så blev William hämtad och åkte iväg till Milano. Så 6 kvällar ensam med barnen är det nu att se fram emot. Jag imponeras verkligen av alla ensamstående föräldrar som alltid har det såhär, jag förstår inte hur ni klarar och orkar med det!

Så kvar var jag, barnen och all oreda efter dopet som var i lördags (kommer ett inlägg om dopet nu i dagarna, men det var jättebra).
Så söndagen då det var jättefint väder och vi borde ha gått ut och åkt pulka, njutit av vintersolen och haft det gott så var vi inne och tvätta och diska och plocka undan kaoset som blivit de senaste dagarna då vi bakat och pysslat här hemma.

Men idag, då det var skruttväder och duggade hela dagen och snön smälte bort mer och mer, då tog vi på oss och gick ut. Inte så enkelt. 1,5 timma tog det för mig att få på båda barnen kläder, mätta och alla toabestyr gjorda. Pust och stön säger jag.
Så när vi väl var ute så tänkte jag verkligen inte gå in innan vi varit ute minst lika länge som det tog att ta på sig kläderna. 

Men efter lång stund ute så var det två väldigt trötta pojkar som låg och sov i hallen. Ja, vad ska man göra annat än att skratta och le åt de.

Dock blev ju nattningen utdragen, så stackars mamma fick ligga inne med honom hur länge som helst, trots att han lekt massor med kompisar på kvällen. Tack och lov för mamma!

Men nu är det dags för denna mamman att krypa ner till golvet och lägga mig på mattan för att sova. 
Jo, ni läste rätt, jag sover på golvet när jag är själv hemma, är orolig för att Cornelis ska krypa ur sängen om jag ligger där själv. 
Allt för barnen...



1 Malin S:

skriven

Heja dig!!

Svar: Tack!
Maria

2 Elize:

skriven

Hahahahahah! Underbart att somna i hallen ♡

Kommentera här: