Vattenläcka och bästa vänner

Vilken dag jag haft. 
Upptäckte när jag bar in Theodor i tvättstugan att det plaskade. 
Har något runnit ut?
Har tvättmaskinen gått sönder?
Nej, utan det var vår vattenledning in som stod och droppade friskt. Stängde av vattnet på huvudbrytaren, fastän inte det fyllde någon funktion då det läckte precis innan den. 
Suck. 
Varför händer sådant här mig när inte William är i Sverige?
Fick i alla fall hjälp av snälla grannen som hjälpte mig täta och stänga av vattnet ute i brunnen på gatan. 
Så efter någon timma igen hade vi vatten. 
Men då var jag så hungrig och irriterad eftersom jag inte fått i mig mat. Theodor fick jag gett en välling så inte hans blodsocker skulle falla för mycket. Vi två är nämligen hemska utan mat i kroppen. 
Sedan kom mamma för det var dags  mig att göra fransar. Fick slängt i mig lite mat innan som tur var. 
 
På kvällen kom två av mina bästa vänner hit. Åh, som jag saknat de. Vi syns alldeles för sällan, önskar så att vi bodde närmare varann så det var lättare att ses. 
Mycket snack och grubblerier hann vi med under ett par timmars umgänge. 
 

Jag och mina älskade vänner på Cornelis dop i lördags.

Störd nattsömn

Något som de flesta med små barn vet och känner av är ju att nattsömnen blir störd. 
Nattamat, mardrömmar och orolig sömn gör att föräldrar får vakna på nätterna. 
Jag är efter depressionen väldigt känslig för att inte få min sömn och har väl tyckt att jag varit väldigt kinkig trots att jag borde sovit massor. 
Trott att jag sovit 8-9 timmar och fortfarande varit väldigt trött. 

Men i julklapp fick jag ett aktivitetsarmband av William och nu förstår jag att jag inte sover så mycket som jag trodde. 
Visst har jag vetat att jag vaknat på nätterna, men inte visste jag att det var så mycket. 
Inatt var jag vaken SJU gånger. 
Inte konstigt att jag är trött när jag vaknar. 

Helt klart måste vi få Cornelis att sova bättre på nätterna.  
Så när William kommer hem är det dags att göra upp en plan. En plan som säkerligen kommer göra det jobbigare någon natt, men som sedan förhoppningsvis gör att Cornelis dover bättre. Kanske till och med i sin egen säng. Kanske. Jag tycker ju det är mysigt med honom intill mig, så vet inte ens om jag vill det helt. 

Men nu är Theodor på dagis, det är dags för Cornelis att sova och jag ska krypa ner bredvid honom och vila en stund jag med. 
God morgon, god natt. 



Gräsänka

I söndags vid lunch så blev William hämtad och åkte iväg till Milano. Så 6 kvällar ensam med barnen är det nu att se fram emot. Jag imponeras verkligen av alla ensamstående föräldrar som alltid har det såhär, jag förstår inte hur ni klarar och orkar med det!

Så kvar var jag, barnen och all oreda efter dopet som var i lördags (kommer ett inlägg om dopet nu i dagarna, men det var jättebra).
Så söndagen då det var jättefint väder och vi borde ha gått ut och åkt pulka, njutit av vintersolen och haft det gott så var vi inne och tvätta och diska och plocka undan kaoset som blivit de senaste dagarna då vi bakat och pysslat här hemma.

Men idag, då det var skruttväder och duggade hela dagen och snön smälte bort mer och mer, då tog vi på oss och gick ut. Inte så enkelt. 1,5 timma tog det för mig att få på båda barnen kläder, mätta och alla toabestyr gjorda. Pust och stön säger jag.
Så när vi väl var ute så tänkte jag verkligen inte gå in innan vi varit ute minst lika länge som det tog att ta på sig kläderna. 

Men efter lång stund ute så var det två väldigt trötta pojkar som låg och sov i hallen. Ja, vad ska man göra annat än att skratta och le åt de.

Dock blev ju nattningen utdragen, så stackars mamma fick ligga inne med honom hur länge som helst, trots att han lekt massor med kompisar på kvällen. Tack och lov för mamma!

Men nu är det dags för denna mamman att krypa ner till golvet och lägga mig på mattan för att sova. 
Jo, ni läste rätt, jag sover på golvet när jag är själv hemma, är orolig för att Cornelis ska krypa ur sängen om jag ligger där själv. 
Allt för barnen...