Danskurs

I flera år har jag tjatat och gnatat på min man om att jag vill gå en danskurs med honom. Varje gång blir svaret nej.
Jag har testat att locka med flera olika saker, försökt att övertala honom på allasätt och vis. Fortfarande har svaret blivet nej.

Nu var jag trött på dessa nej. 
Jag vill gå och lära mig och dansa. Med honom. Punkt slut.

Så jag gav honom helt enkelt det i julklapp. Inför släkt och vänner berättade jag att jag bokat en kurs, går inte att avboka, betalning gjord och allt.
En kurs i Lindy Hop.
Det är svårt att dra sig ur då. 
Det skulle det vara otacksamt att inte ta emot en gåva. 
Att dessutom betalt för det och låta pengarna försvinna.

(Nu var det inte betalt och självklart skulle det gå att avboka, men detta upplyste jag honom inte om.)

Så ikväll var det dags för första tillfället.
Mamma kom och tog hand om barnen och helt plötsligt var vi två vuxna på väg mot en aktivitet utan barn. 

Den första stunden skulle vi gå och knäppa fingrar till takten. Åh va det är svårt! Jag har verkligen så svårt att höra ibland. Får jag sittasjälv i tystnad så kan jag väl lista ut takten efter en stund. Eller nja, snarare om jag inte försöker utan bara känner så kan jag, men när jag ska visa takten och måste tänka samtidigt, då är det kört.
William fick sig ändå lite gott skratt åt mig, så det får jag väl bjuda på då.
När det kom till stegen sen så hade jag det lättare. Har ju ändå gått på en del dansklasser på gymmet, så lite grundsteg var jag med på.

Sedan fick vi dansa runt med massa olika folk, man bytte partner efter varje övning för att lära sig att dansa själv så man inte bara dansar med samma partner och lär sig hur de dansar.

Men det var verkligen roligt och när tiden var slut var vi svettiga, glada och hade lärt oss en del nytt.
Så till nästa vecka så ska William kolla steg på youtube och lära sig, och jag ska lyssna på musik och försöka lära mig hitta takten.

Kommentera här: