Ett startskott...

Yes!
Idag fick jag äntligen till det.
Nej, nej, inget snuskigt här inte, utan jag menar träning.
Det var ju ett tag sedan jag skrev om att jag fått ett FAR, Fysisk Aktivitet på Recept, utskrivet till mig. Närmare bestämt 3 veckor sedan. 
Sen dess har jag tittat på denna lapp dagligen då den sitter på mitt kylskåp och dagligen tänkt att "någon dag..."
Men "Någon dag" är ju nästintill samma som "Ingen dag".
Igår bestämde jag mig dock för att börja. Dock blev ju inte morgonen så bra så jag kom aldrig iväg i tid för att hinna innan badet så istället skulle vi iväg efter middagen, fast då somnade jag i fåtöljen medan jag satt och läste, sedan sov jag tills William väckte mig vid 21.30.
Idag däremot lyckades jag komma iväg. Jag och båda barnen. Cornelis sov och Theodor satt i lekrummet och kollade på Pippi Långstrump medan jag försökte orientera mig uppe på gymmet.

Det gick bra. Jag hade 6 övningar jag skulle göra och jag lyckades med alla. Helt klart nöjd över mig själv.
Sedan är jag alltid väldigt hård mot mig själv och tänker att jag borde gjort mer, fler övningar, mer vikter, längre tid. Men jag har testat det, att köra helt slut på mig och att få kroppen att värka i flera dagar efteråt. Då har jag hållt igång i 1-2 veckor, för sedan har det gjort för ont, inget resultat och inget roligt.
Så nu ska jag testa att hålla ett program som är lagom, börja lite lättare, se om jag får ökat på mina vikter och då märka resultat. 
Att hålla ett program som är lättare är ju bättre än att köra ett hårt program som jag slutar med.

1 michan:

skriven

Jag älskar att träna, det är som en drog. Varje dag man vaknar med träningsvärk känns lite som en belöning för hårt slit och varje gång man kan köra med lite tyngre vikter så känns det som man e gud.
Sen blir man alltid sjuk eller barnen så e man tillbaka på start igen.

Kommentera här: