Tårar och choklad

Ibland blir jag så trött på att aldrig bli färdig. Aldrig känna mig nöjd. Aldrig kunna koppla av och njuta. 

Mitt hem. Mitt fina hus. Mitt alltid stökiga hus. 
Jag plockar och städar. Städar och plockar. Men det blir aldrig klart. Inte enligt mig. 

Sedan kommer en dag som denna. Då jag inte orkar plocka upp, inte vill plocka ur disken för att kunna ställa ner det smutsiga, glömmer av att jag startat en maskin tvätt på morgonen. 

En dag när barnen är tröttare än vanligt, regnet öser ner utanför dörren och mamman och barnen bråkar mer än vanligt. 

En kväll när jag upptäcker mig själv sittandes i Theodors nybäddade säng, gråtandes. 
En kväll när jag tar fram chokladen och myser ner mig i soffan. 
En kväll där jag bara tänker stirra in i TV:n, glömma allt som "måste" göras och bara vräka choklad och brodera. 
En kväll där jag faktiskt ska tillåta mig att vara ledsen, låta allt komma ut så jag imorgon kan vakna gladare, starkare och orka ta tag i mig själv. 


1 Anonym:

skriven

Eller starkare om en vecka. Måste inte vara en dag. Lyssna alltid. Vad säger hjärtat och magen? ♡♡♡ Choklad är en god tröst!

2 Anonym:

skriven

Fina Maria <3

Kommentera här: