Jag vill ha mer än 52 kr/timma för att jobba som sjuksköterska!

Idag läste en bra insändare i GP om sjuksköterskors lön. 
Det fick mig att börja fundera på hur mycket mer pengar vi egentligen skulle få om jag gick in på min tjänst igen och började jobba istället för att vara föräldraledig. 
Jag kom fram till att det faktiskt inte skulle bli så mycket pengar.
Inte efter skatt och de extra utgifter det skulle medföra. 
Vi skulle få 6020 kronor mer i månaden.
Visst är det en del pengar och oj va gott det hade gjort, men det skulle även innebära att jag skulle vara borta många timmar, barnen skulle behöva gå på dagis mycket mer och jag skulle gå runt med tankar på hur de har de, och längta efter de, samtidigt som jag skulle slita på jobbet.
 
Hur jag har tänkt för att komma fram till denna summan?
Jag har räknat på min tjänst som är ca 68% på natten, vilket motsvarar ca 10 stycken 10-timmarspass per månad.
Det ger mig efter skatt ca 12800 kronor.
Så hur kan denna summan mer än halveras undrar ni nu då.
 
Först och främst skulle barnen behöva börja gå på dagis (vilket är en helt annan diskussion).
Kostnaden för dessa platser skulle bli 1260+840=2100 skattade kronor per månad. 
 
Resväg till och från jobbet.
Skulle jag åka kollektivt skulle detta kosta 1295 skattade kronor per månad och ta ca 25 timmar per månad.
Jag har även räknat på bilkostnad, vilket skulle innebära att vi behöver köpa en till bil. Det skulle ta ca 15 timmar per månad att pendla med bil.
Bil 10500 skattade kronor (kollade vad som fanns på blocket just nu och hittade en bra pendlarbil för detta pris).
Trafikförsäkring 2250 skattade kronor per år.
Bilskatt 360 skattade kronor per år.
Parkering på jobbet 500 skattade kronor per år.
Bensin 392 skattade kronor per månad (56 mil/månad, bensin 14 kronor/liter, 0,5liter/mil)
Trängselskatt 154 skattade kronor per månad (22 kronor/vardag, har räknat med 7 vardagar och 3 helgdagar per månad)
10500+2250+360+500+(392*12)+(154*12)=20162/12=1680 skattade kronor per månad.
 
Men sedan kommer även vårdnadsbidraget som jag hoppas få snart. Detta är något som jag kan få fram tills Cornelis fyller 3 år, så denna uträkning gäller ju för denna tidsperioden.
Det ligger på 3000 kronor per månad - skattefritt.
Detta bidrag skulle jag inte få om jag behövde ha barnomsorg för barnen, vilket gör att jag förlorar dessa 3000 kronor per månad.
 
Så min lön på 12800 kronor - 2100 kronor i barnomsorg - 1680 kronor i resekostnad - 3000 kronor i förlorat bidrag = 6020 kronor i månaden.
För 100 timmars jobb = 60,20 kronor/timma i nettolön. För nattjobb.
Skulle vi räkna timlön på alla de timmar jag är borta per månad, inklusive resvägen, skulle det bli 6020/115=52,35 kronor/timma i nettolön.
 
Så är jag sugen på att börja jobba igen? 
Känna mig otillräcklig på både jobbet och i hemmet?
Lämna bort busungarna mycket mer, missa massor av deras utveckling, framsteg och deras funderingar kring livet?
Nej, det kan jag inte direkt påstå att jag är.
Särskilt inte för 52 kronor i timmen.
1 Viktoria:

skriven

Är själv ssk och mamma till en 2 åring. Har jobbat sedan hon var 9 månader heltid. För mig handlar det om så mkt mer. Min identitet, min pension, min roll som kvinna och hennes rätt till sin pappa som självklart ska ha halva tiden. Vi löser det med att jag jobbar 2 skift. Därmed blir det korta dagar på dagis trots att båda 2 jobbar heltid :) Jobbar man blir ju lönen högre också! Men alla ska göra det man mår bra av, men jag tror inte man ska skylla det på barnen, de mår bra ändå! :)

Svar: Hej
Visst handlar det om mycket mer än bara lönen! Absolut! Annars skulle jag valt ett annat yrke från början, om det bara var pengar jag var ute efter. Att "skylla" på barnen för att jag inte jobbar var verkligen inte vad jag var ute efter om det tolkades på det viset. Jag VILL vara hemma med barnen, jag vill ge de chansen att få vara hemma med sina föräldrar, i vårt fall är det jag som är hemma då jag trivs med det och ekonomiskt är det bäst för oss. Detta är ju något vi kommit fram till i vår familj, och min man har varit hemma mycket under tiden vår äldsta var liten då jag var sjukskriven. Barnen spenderar mycket tid med sin pappa också, trots att han jobbar. Pensionen kommer jag att ha lång tid att spara ihop till ändå, det är ju drygt 35 år till jag ska gå i pension, samtidigt så kommer säkerligen pensionsåldern ha höjts till dess, så blir nog ännu längre tid. Ska jag vara riktigt krass så vet jag ju faktiskt inte ens om jag lever då och gör jag det så vill jag absolut inte ångra att jag jobbade för mycket och inte var hemma med mina barn under deras småbarnstid. Det kommer en tid när de ska gå i skolan och då kommer det bli långa dagar för de, fram tills dess kan jag bestämma. Men det är toppen att göra som ni då det blir kortare dagar på dagis, och så länge ni alla mår bra och ni är nöjda så är det ju det bästa för just eran familj.
Maria

Kommentera här: