Tårar och choklad

Ibland blir jag så trött på att aldrig bli färdig. Aldrig känna mig nöjd. Aldrig kunna koppla av och njuta. 

Mitt hem. Mitt fina hus. Mitt alltid stökiga hus. 
Jag plockar och städar. Städar och plockar. Men det blir aldrig klart. Inte enligt mig. 

Sedan kommer en dag som denna. Då jag inte orkar plocka upp, inte vill plocka ur disken för att kunna ställa ner det smutsiga, glömmer av att jag startat en maskin tvätt på morgonen. 

En dag när barnen är tröttare än vanligt, regnet öser ner utanför dörren och mamman och barnen bråkar mer än vanligt. 

En kväll när jag upptäcker mig själv sittandes i Theodors nybäddade säng, gråtandes. 
En kväll när jag tar fram chokladen och myser ner mig i soffan. 
En kväll där jag bara tänker stirra in i TV:n, glömma allt som "måste" göras och bara vräka choklad och brodera. 
En kväll där jag faktiskt ska tillåta mig att vara ledsen, låta allt komma ut så jag imorgon kan vakna gladare, starkare och orka ta tag i mig själv. 


Jag vill ha mer än 52 kr/timma för att jobba som sjuksköterska!

Idag läste en bra insändare i GP om sjuksköterskors lön
Det fick mig att börja fundera på hur mycket mer pengar vi egentligen skulle få om jag gick in på min tjänst igen och började jobba istället för att vara föräldraledig. 
Jag kom fram till att det faktiskt inte skulle bli så mycket pengar.
Inte efter skatt och de extra utgifter det skulle medföra. 
Vi skulle få 6020 kronor mer i månaden.
Visst är det en del pengar och oj va gott det hade gjort, men det skulle även innebära att jag skulle vara borta många timmar, barnen skulle behöva gå på dagis mycket mer och jag skulle gå runt med tankar på hur de har de, och längta efter de, samtidigt som jag skulle slita på jobbet.
 
Hur jag har tänkt för att komma fram till denna summan?
Jag har räknat på min tjänst som är ca 68% på natten, vilket motsvarar ca 10 stycken 10-timmarspass per månad.
Det ger mig efter skatt ca 12800 kronor.
Så hur kan denna summan mer än halveras undrar ni nu då.
 
Först och främst skulle barnen behöva börja gå på dagis (vilket är en helt annan diskussion).
Kostnaden för dessa platser skulle bli 1260+840=2100 skattade kronor per månad. 
 
Resväg till och från jobbet.
Skulle jag åka kollektivt skulle detta kosta 1295 skattade kronor per månad och ta ca 25 timmar per månad.
Jag har även räknat på bilkostnad, vilket skulle innebära att vi behöver köpa en till bil. Det skulle ta ca 15 timmar per månad att pendla med bil.
Bil 10500 skattade kronor (kollade vad som fanns på blocket just nu och hittade en bra pendlarbil för detta pris).
Trafikförsäkring 2250 skattade kronor per år.
Bilskatt 360 skattade kronor per år.
Parkering på jobbet 500 skattade kronor per år.
Bensin 392 skattade kronor per månad (56 mil/månad, bensin 14 kronor/liter, 0,5liter/mil)
Trängselskatt 154 skattade kronor per månad (22 kronor/vardag, har räknat med 7 vardagar och 3 helgdagar per månad)
10500+2250+360+500+(392*12)+(154*12)=20162/12=1680 skattade kronor per månad.
 
Men sedan kommer även vårdnadsbidraget som jag hoppas få snart. Detta är något som jag kan få fram tills Cornelis fyller 3 år, så denna uträkning gäller ju för denna tidsperioden.
Det ligger på 3000 kronor per månad - skattefritt.
Detta bidrag skulle jag inte få om jag behövde ha barnomsorg för barnen, vilket gör att jag förlorar dessa 3000 kronor per månad.
 
Så min lön på 12800 kronor - 2100 kronor i barnomsorg - 1680 kronor i resekostnad - 3000 kronor i förlorat bidrag = 6020 kronor i månaden.
För 100 timmars jobb = 60,20 kronor/timma i nettolön. För nattjobb.
Skulle vi räkna timlön på alla de timmar jag är borta per månad, inklusive resvägen, skulle det bli 6020/115=52,35 kronor/timma i nettolön.
 
Så är jag sugen på att börja jobba igen? 
Känna mig otillräcklig på både jobbet och i hemmet?
Lämna bort busungarna mycket mer, missa massor av deras utveckling, framsteg och deras funderingar kring livet?
Nej, det kan jag inte direkt påstå att jag är.
Särskilt inte för 52 kronor i timmen.

En dag på Härön

Idag kom min mamma hit och vi styrde kosan mot Härön vid Tjörn för en dag med geocaching.
Det har blivit en hel del av detta under denna semestern, men det är roligt och vi får se platser vi inte sett annars. 
Idag lyckades vi hitta 27 stycken sammanlagt, så det var många. 

Så drygt 5 km promenad genom naturreservat och med havet bredvid blev det. Båda barnen var så duktiga och vi imponerades verkligen av de. Inte något gnällande, skrikande eller bråkande. Inget tjat om att det var jobbigt, tråkigt eller något annat. Utan skratt och bus och glada miner. 
Jo, ja, det kanske var någon mening som Theodor sa om att det var jobbigt eller liknande, men han är ju tre år, det hör till åldern.
Så i drygt 4 km så gick han, helt själv hela tiden och den sista biten fick han åka i bärselen. Men att vara så liten och gå så långt utan att klaga - det är imponerande!