Detta med dagis

Theodor går nu på dagis 15 timmar i veckan uppdelat på tre dagar, så det blir fem timmar de dagarna.
Han verkar tycka det är bra, har några vänner som han leker lite extra med och de hittar på roliga saker att göra.
Fröknarna är toppen och de känns väldigt engagerade i barnen och aktiviteterna. Sedan känns det såklart lite trist att hans fröken som han fick (eller hur jag nu ska uttrycka det) när han började och som vi alla känt oss trygga med har fått gå till en annan avdelning. Finns tyvärr inte något att göra åt det.

Jag kan berätta massa positiva saker de gjort, hur Theodor beskriver vad de gör och det kommer vara klart för alla att det är en positiv upplevelse vi har.

Men...
Jag har börjat tvivla och vela.
Det var ju aldrig meningen att han skulle börjat på dagis när han gjorde det. Anledningen till att han överhuvudtaget började var ju att jag blev sjukskriven och att William behövde jobba. Jag var ju sjukskriven länge innan dess också, och vi försökte ju lösa det genom att William var föräldraledig, vi tog mycket hjälp från vår familj och vänner. 
Under Theodors första år var jag sjukskriven 10-11 månader och då var vi ju hemma. När jag sedan ett halvår senare sjönk igen och återigen blev sjukskriven helt så tog vi beslutet att ansöka om en akut-plats inom barnomsorgen. Att William återigen skulle vara hemma och att behöva massa hjälp igen från vänner och familj kändes svårt. Inte bara planeringsmässigt, utan även ekonomiskt tryter det att vara hemma två vuxna.. 

Det blev jättebra. Iallafall för mig. Jag kunde fokusera helt på mig och den sommaren gick jag hos psykologen varje vecka och jag hade läxor och uppgifter som var så tuffa. Men jag hade tiden att ta tag i det. Jag hade möjligheten att inse saker och gråta hysteriskt en hel dag över det för att sedan ta mig upp och vara mamma en stund på eftermiddagen. 
Jag hade ångest. Så mycket ångest. Panikångest så jag vid flera tillfällen trodde att jag skulle dö. Jag låg i soffan och upplevde det som att jag inte fick någon luft. Så tacksam över att det då fanns andra trygga vuxna som tog hand om min pojk så han slapp att se detta och att jag inte behövde oroa mig för honom.

Men nu är jag inte där längre. Jag är inte i det mörka. Jag har inte längre det stora behovet av hjälp. Jag kanske inte är tilbaka till den person jag var innan, men förmodligen lär jag aldrig mer komma tillbaka dit. Men jag börjar bli jag. Jag börjar ha energi, ork och ambitioner.

Så nu har en fråga börjat gro i mitt huvud. En idé som växer sig starkare och starkare. En tanke som inte vill försvinna och som får mig att reflektera över vår familjesituation.

"Undra om jag ska ta hem Theodor helt från dagis...?"

Fartfyllda dagar med mycket bus...

Höstlyx

En månad kvar tills denna mamman ska iväg och dricka bubbel och äta god mat. Utan barn vilket betyder att jag faktiskt får äta maten varm till och med.
Det ska bli så roligt att komma iväg och träffa andra roliga människor och lyssna på spännande föreläsningar.


Familj uthyres över helgen

Man samt två barn uthyres gratis alternativt till högstbjudande över helgen. 

Mannen är trevlig, duktig kock och gör inte mycket väsen ifrån sig. 

Barn nummer ett klättrar gärna på allt som går och lever just nu i tvärtom-världen så tänk på vad du säger och hur du uttrycker dig. 

Barn nummer två gillar mycket närhet samt kräkas. Det är inget fel med det, vanligt förekommande på dessa små modeller. 

Uthyres pga att frun i huset känner stort behov att en flaska vin, ett paket cigaretter samt storstäda till hög musik.