Barnmorskebesök vecka 30

Idag var det besök hos barnmorskan igen. Denna gången följde även William med för att kunna ställa lite frågor och lyssna på hjärtljuden.
Vi pratade mycket om tankarna på hur det ska gå om förlossningen kommer att gå ännu fortare denna gången, då vi förra gången inte hann vara på förlossningen i lite drygt en timma. De säger ju dessutom att det brukar gå fortare för andragångsföderskor. Å andra sidan sa de massa saker förra gången som brukar vara för förstagångsföderskor som inte hände, så vem vet, jag kanske kör på tvärtom - kort första och lång andra?
Det vi diskuterade fram var till slut att jag måste lyssna på min kropp och ta mig själv på allvar, att jag denna gången ska säga till William när jag känner av och att vi ska ringa med en gång och åka in för att kolla.
 
Men det var ju det där med att åka in och kolla. När jag tänker den meningen så omvandlas den i min hjärna till någonting i stil med en novell som lyder
"Ring, var påstridig, besvärlig och krävande tills de säger att det är okej att jag kommer bara för att de inte orkar höra på mitt tjötande längre och för att det inte är okej för de att slänga på luren i mitt öra. När de har gjort undersökningen och således "kollat" upp mina känningar kommer de att säga att vi kan åka hem igen, det fanns verkligen ingenting som tyder på att det har startat. Sedan får jag tassa ut därifrån helt skamsen och känna att jag tog upp tid från patienter som verkligen behövde hjälp, inte som bara var mesiga som jag. Sedan kommer säkerligen all personal sitta och prata om sådana besvärliga patienter som jag, som är så mesiga, nervösa och oroliga så de åker in så fort de tror de känner någonting, trots att det säkerligen bara var lite luft i magen eller något i den stilen."
Jag vill verkligen inte vara den personen som åker in i onödan.
Jag vill inte vara till besvär i onödan.
Så jag vill verkligen inte åka in med tanken att det bara är för att kolla och vara säker.
 
Som jag sa till barnmorskan och William idag, hade William inte varit i Milano utan hemma när jag fick mina sammandragningar så hade jag säkerligen inte ringt in eller åkt till förlossningen. Förmodligen hade jag knappt sagt någonting till William heller. Det var ju min oro för att jag var ensam med Theodor som till slut fick mig att göra det, vilket faktiskt var det kloka i det fallet.
 
Men det kommer säkerligen att gå bra, barnmorskan tror att min kropp egentligen berättar det i tid för mig, bara det att jag ska ta det på allvar och inte negligera det.
Men jag tror att jag kommer fixa det, för jag är nog ganska orolig egentligen för tanken att inte hinna in till sjukhuset. I alla fall i mina drömmar, där jag de senaste veckorna har drömt vid ett flertal tillfällen att jag föder hemma. Med bara Theodor hemma. Det är inga roliga drömmar.
 
Resten av mötet var bara bra, alla värden var bra och magen växer som den ska, SF-måttet var nu 30 cm så jag fortsätter följa fullgångna veckor med cm. Vikten fortsätter att gå uppåt, snart uppe på min inskrivningsvikt. Barnmorskan var väl inte lika förtjust som jag med att jag nu känner mig nöjd med att inte gått upp mer, alltså nu när jag går upp och allting gått bra. "Fortsätt att äta och äta" blev rådet. Klart jag ska, men jag är ändå glad för att slippa behöva jobba med massor av kilon efteråt. Det var ju ändå så att min inskrivningsvikt inte var så smickrande utan låg redan på ett par kilon plus där mot vad jag borde, eller i alla fall brukar, väga.
 
Både jag och William fick känna och klämma på bebisens huvud som låg neråt. Det var så häftigt att känna, då jag höll med en hand på varje sida om huvudet så kände jag hur huvudet flyttades med när jag knuffade på ena sidan. Det är så fascinerande och det gick någon slags känslovåg genom kroppen på mig, så mysigt och jag blev verkligen glad.
 
 
1 Ghazal:

skriven

Oj nu är det inte långt kvar! Vad vacker du är med din mage :)
Jag känner igen mig när jag läser om "oro" och tankar kring andra fl, spec med tanke på att vår första fl gick så snabbt med! Men kom ihåg att alla barn / förlossningar är olika! Min andra fl innebar 11 timmar värkar från att vi KOm till bb och avslutades med akut snitt! :( hoppas din går lättare och snabbare men inte för snabbt :) så du hinner in!
Men åk hellre in en gång mer än mindre! De som är där är det för din skull (bland annat)
Lita på dig själv och all lycka! <3

Svar: Nej, det har gått jättefort!Tack!
Ja, det är ju de. Då gjorde du en sådan jag skrev med tvärtom, första snabb och andra långsammare :) Men jag hoppas verkligen INTE på snitt, fy farao!
Jag vet ju det egentligen, och jag skulle aldrig säga till någon annan att inte åka in, det gäller bara mig, haha. Några andra är inte till besvär. Knäpp är man ibland :)
Tänkte ringt dig idag och sett om vi skulle våldgästat er, men vi fastnade på biblioteket istället...
Maria

2 Emelie:

skriven

Vad fin du är!!! <3

Svar: Tack! Haha, får passa på att ta kort de dagar som man känner sig gravid-fin på :)
Maria

3 Erica:

skriven

Åh va fin du e Maria med din fina bebismage!! ❤️👶

Svar: Tack gumman!
Maria

4 Sara:

skriven

Vilken mysig mage! Åk in! Jag åkte in utan värkar med leo.. Var inne ca en timma..

Svar: Tack! Varför åkte du in då?
Maria

5 Ghazal:

skriven

Alex har ögoninflammation som är extremt smittsamt så vi har husarrest :( tyvärr! :(

Svar: Åh fy bubblan, det vill vi inte ha, det är ju jättebesvärligt! Du får gärna höra av dig när ni är fria igen :)
Maria

6 LILITH - Boktokig mamma med borderline:

skriven

Jag upphör aldrig att fascineras över hela grejen med att man faktiskt har en levande människa inuti sig. En hel liten människa som ligger där inne och bara väntar på att få komma ut.

Sv: Ja, jag förstår inte hur jag kunnat klara mig så här länge utan Storytel. Och ungarna är lika exhalterade som jag. Väl investerade pengar.

Svar: Nej det är verkligen helt makalöst och så fascinerande att det ändå så ofta blir rätt med tanke på hur mycket som borde kunna gå fel därinne. Nej, mäktigt är det!
Haha, nej det förstod inte jag heller, hehe. Ett tag tvingade jag mig dessutom till att gå ut och promenera för att lyssna på just en bok som var så spännande. Jisses vad jag promenerade och promenerade bara för att jag var så nyfiken på upplösningen :)
Maria

7 en chic mammas bekännelser:

skriven

visst är det bra :) jag njuter av att sitta med en latte medan hailey springer upp och ner :)

härligt med en bebis till <3 stort lycka till

kram

8 Yohannas.se:

skriven

Shiiit vad tiden gått... å vad fin du är!!

9 Hannah:

skriven

Kika gärna in på min blogg, ställ frågor också så det blir lite mer "fart" i bloggen! :) http://miniwiini.blogg.se/

10 leonor broberg:

skriven

underbar blogg

Svar: Tackar så mycket :)
Maria

11 Elize:

skriven

Så fin du är och så skönt att allt är som det ska ♥♥♥ saknar dig!!!

12 Elize:

skriven

Så fin du är och så skönt att allt är som det ska ♥♥♥ saknar dig!!!

Kommentera här: