Dubbla timmar

De senaste 12 timmarna har känts som betydligt fler, minst det dubbla, så 24 timmar. 
Det kan ju vara både bra och dåligt. Idag vet jag bara inte vilket. Eller det var väl mer åt det positiva hållet.
 
Hade jag fått gjort vettiga saker hade det ju varit bra, för då hade nog mycket blivit gjort.
De senaste åren när jag haft dagar som dessa har det varit dåligt, kombination av att må kass och att allt känns svart de dagar som aldrig tar slut är rent ut sagt skitdagar.
 
Men idag. 
Jag har varit ensam med barnen.
Fast jag har haft två olika besök här. Snabbkaffe innan lunch och efter lunch längre besök med två barn också. Att försöka dricka kaffe och ha en konversation med fyra barn i åldern 6 veckor - 4 år är inget lätt. Ojoj. Gick bra ett par minuter i sträck ibland, så vi fick ut lite av samtalet.
 
Ja, nu är denna dagen slut och nu äntligen klockan 21 ska jag få lite mat i magen och förhoppningsvis kunna göra något som inte är att leka, skälla, läsa, bära barn eller amma.
 

Återbesök hos min psykolog

Idag var det dags för ett besök hos min mödravårds-psykolog. 
Det var bokat sedan någon vecka innan förlossningen, så det var planerat.
När jag satt i bilen på väg dit så tänkte jag att det kanske skulle bli mitt sista besök där, då det fokuseras på mamma och barn och jag mår ju bra den gången. Njuter av bebis. Verkligen njuter och vill vara med honom varje sekund. Ja, nästan, jag går gärna på toaletten ibland, men annars.
 
Väl där blev det en del skratt men även lite tårar. Inte så mycket över hur läget är nu, utan mer för att jag blir ledsen när jag tänker på  skillnaden mellan när Theodor var nyfödd och hur det är nu med Bebis.
Insåg själv att jag fortfarande har lite jobb kvar att göra så det blev inte sista gången.
 
Jag fick ett par läxor över sommaren att jobba med.
- Återuppta mindfulness vilket hjälper mig mot ångesten
- Våga följa mina tankegångar, finns inga tankar som är farliga
- Acceptera att jag har varit sjuk, att depression är en sjukdom och inget självförvållat
- Att låta andra få hålla, krama och njuta av vår lilla Bebis


 

Oturspojken

I helgen har Theodor haft lite otur och skadat sig lite granna.
 
I lördags när vi var över hos en vän så slog han lite på och runt om deras infravärmare. Det borde han inte ha gjort då det var så att bin eller getingar byggt ett bo därinne. De blev inte så glada över att bli attackerade vilket de nog trodde. En flög typ vid Theodors öga och han försökte vifta bort den, men blev förmodligen stucken av den. Vi såg aldrig någon gadd, men oj så han svullnade upp stackaren. Efter 20-30 minuter var det som värst, sedan slutade det svullna mer.
 
På söndagen, dagen efter, var svullnaden borta och han hade inte ont längre. Han kommer ju dock ihåg vad som hänt och pratar om biet vid ögat.
Så då var det dags för nästa lilla olycka.
Sprang in i massa tistlar och sa aj, aj. 
Ingen av oss såg vad som hänt och då han just nu är inne i en fas där han säger aj så fort vi rör honom och så fort något litet händer, är det svårt att veta när det gör ont på riktigt.
Men denna gången var det på riktigt. Det var blodfläckar på hela den lilla foten och vi fick plocka en hel del taggar.
Usch, då var vi inte populära, fick underhålla och muta med plåster, två stycken fick han välja och blev nöjd.