Organisera kontoret

Under en ganska lång tid nu så har jag inte alls tyckt att det varit roligt att gå in på kontoret. Jag har stängt dörren och tittat åt ett annat håll när jag gått förbi. Kan ju tyckas helt onödigt att ha ett rum som jag borde älska att vara i och som jag brukade må bra när jag var i eftersom det var mitt och jag kunde sitta där och hålla på med alla min miljoner projekt.
 
Anledningen till att jag ignorerat det är att det varit kaos där. Kaoset började väl som det brukar. Något litet kvar på bordet. Plocka undan någon annanstans i huset, hitta papper som ska sortera in i pärmar på kontoret, lägger in en hög, tänker att det tar vi sedan. Sedan kommer inte. Ska snabbstäda inför kalas eller liknande. Uhm, detta ska ju ställas upp på vinden, nej hinner inte nu, ställer det på kontoret så tar vi det efter kalaset. Pff, efter kalaset? Hur tänkte vi? Efter disken så är ju hela familjen utpumpade och vill somna i soffan. Ja, ni förstår ju, det samlas på mer och mer och till slut vill jag aldrig mer öppna dörren och även om jag får ett infall att jag vill gå in och pyssla med någonting skojigt, så ändrar jag mig så fort jag öppnat dörren och inser att jag inte har någon plats att vara på.
 
Inte har jag kommit fram till datorn heller. Skärmen var inte ens inkopplad sedan vi hade den som TV i husvagnen, och det var ett par månader sedan. Men nu är den igång, vilket gör att jag nu sitter här och har ställt tangentbordet på lite verktyg som råkade ligga här, orkar inte flytta på de just nu. Ljudet har jag också kopplat in så jag nu kan dansa loss ordenligt härinne.
 
Åter till problemet med stöket. Två alternativ bestämde jag att jag hade.
1. Ta bort allting härinne och göra om det till ett bebisrum för skrutten.
2. Fixa iordning allting ordentligt, se till att alla saker har varsin plats så att det går att ställa tillbaka, göra det fint och ombonat så jag använder rummet.
 
Alternativ 1 känner jag verkligen inte för. En bebis behöver inget rum, men det gör jag, haha. Men jag insåg ju själv att ha ett rum som ingen använder är inte okej, särskilt inte när jag även vill att bebis ska ha ett rum.
Så, alternativ 2 bestämde jag mig för. Bestämde mig även för att det skulle få ta den tiden det tar, så att det blir ordentligt gjort och från grunden, rensa igenom varje liten vrå.
 
Så jag började med att ta fram kameran för att dokumentera hur det såg ut från början, eller nästan i alla fall, har faktiskt redan tömt stora delar av allt under skrivbordet, även om ni inte tror på det :)
 
Här kan ni även bakom dörren se mitt fina möhippe-poträtt som jag målat. Det föreställer min man...
 På White-boarden är det mannen som använt det röda pennan. Kan någon gissa vad han försökt beskriva för mig?
 Min utkiksplats
 Ja, här under skrivbordet ser ni att det är tomt. Det var det alltså inte från början...  Det var knökfullt!
 En käck hylla som rymmer massor. Som jag inte ens kommer fram till. Där ser ni även vår brandsläckare som flyttat in hit efter att lillkillen lyckats loss, hm, var det en eller två första säkerheterna? Ja, om han rör den särskilt mycket mer, kommer vi ha pulver överallt.
 Detta är alltså hur det ser ut idag... Vet inte riktigt om det kan kallas framsteg, haha, stökigare än innan är det i alla fall. Där till vänster ser ni även datorn som jag sitter vid nu... Ni kanske ser varför det är svårt att komma fram till den?
 

Hundraåringen på bio

Idag åkte jag upp och lämnade Theodor hos sin farmor efter vi sovit lunch. De skulle nämligen vara så snälla att de passade honom under kvällen så jag och William kunde åka in på bio.

Vi åkte in i god tid för att inte behöva stressa eller bli irriterade ifall att något skulle gå, ja inte som planerat. Då vi skulle gå på VIP-bion på Bergakungen så hade vi ju möjligheten att sitta i loungen en timma innan och det ville vi göra. Det var nämligen en stor anledning till att vi valde VIP, eftersom vi ville äta och då kunde vi göra det där och inte på en trång restaurang där jag kanske skulle tycka det var jobbigare att äta. 
Så detta var perfekt för oss.
En timma av god mat, dryck och härligt småprat. Kändes riktigt roligt.




Filmen sen då? Den omtalade Hundraåringen.
Ja, visst var den bra och jag tycker att Robert Gustavsson var så duktig i att skildra de olika åldrarna han spelade.
Men.
Jag har ju läst boken så självklart tycker jag att mycket smått som var roligt försvann, en del saker som kortats ner för mycket och så vidare. Detta är ju nästan standard när en bok blir film, så det var ju inget överraskande att det var så i denna film och självklart förstår jag att allt inte går att ta med.
Det kan dock inte hjälpas att känslan av besvikelse infinner sig när man ser gång på gång hur vissa saker prioriterats bort.

Så, har ni inte läst boken än, gör det inte. Se filmen först för att slippa känslan av besvikelse för det är en bra, rolig och väldigt välgjord film enligt mig. Efteråt kan ni gärna läsa boken eftersom den är oerhört rolig och ni kommer hitta en hel del saker som inte var med i filmen. Det är mitt tips.

Nu har vi återkommit hem med vår lilla pojk upphämtad hos svärföräldrarna. Vi stannade hos de ett par timmar och pratade, men sedan vaknade Theodor upp, så då passade vi på att åka hemåt med en härligt utslagen unge som bara vill mysa.

Shopping, stoj och spel

Igår höll jag igång från morgon till sen kväll. Inte med massa besvärliga eller jobbiga saker, men jag känner mig ändå stolt över att jag orkade med hela dagen, både fysiskt och psykiskt.

Morgonen startade jag med att sminka mig och borsta håret, detta trots att planen bara var att vara hemma med Theodor. Tänker att det är bra att fixa iordning mig lite, då kanske jag vaknar upp och sköter dagen bättre.

Så när mamma senare ringde för att kolla om vi ville hänga med till IKEA, så var det inga problem, eftersom jag var klar. Wihoo.
Så vi åkte ner och knallade runt ett par timmar och funderade på vad vi skulle handla denna dag.
När vi kommit halvvägs och var vid restaurangen för att fika och äta lunch så blev vi grymt besvikna. Har aldrig varit med om en lika lång kö där, så vi bara suckade och bestämde att vi istället skulle ta en korv när vi var klara.
Theodor som såg ut att vara världens tröttaste barn höll sig vaken hela tiden, trots att det vid flera tillfällen nog bara var sekunder från att somna. Så lika bra att hålla han vaken tills vi ätit och packat in i bilen.
Till slut var vi klara och när mamma betalat, så gick hon och Theodor och ställde sig i korvkön medan det var min tur i kassan. När jag sedan packat klart och tittade mot korvkön så blev jag så trött igen. Åter igen, den längsta kön jag någonsin sett för att köpa mat där. Men mamma hade kommit framåt en liten bit, och eftersom vi hoppat över lunchen så var vi tvungna att äta, min mage skrek verkligen efter mat och jag var så fruktansvärt törstig. Så det var bara att stå där och göra det bästa av det.
Theodor hade tröttnat på vagnen och ville bli buren av mig hela tiden. Men han har blivit tyngre och jag har blivit svagare, så vi fick kompromissa genom att han fick sitta på handtaget till kundvagnen medan vi kramade om varandra. Efter ett par sekunder hade han somnat på detta vis. Pluttskrutt. Så jag gick för att leta upp en sittplats med ryggstöd, så handlade mamma. Sedan satt vi kvar där, Theodor sovandes i mitt knä med sin mage mot min, under hela tiden han sov. Så otroligt mysigt, det är verkligen inte ofta jag får chansen att mysa med honom på det viset.

Senare på eftermiddagen kom min brorson hit och har sovit här i natt. Han och Theodor har busat runt och sprungit och skrattat och stojat under hela tiden som lillen varit vaken.
När Theodor hade somnat så satte vi oss och spelade monopol i ett par timmar. Jesper vann, William kom tvåa och jag kom sist. Gillar jag inte. Har helt enkelt spelat för lite och tappat stinget. Får kanske bli ändring på det...

Men har verkligen haft en riktigt trevlig dag med mycket sällskap och aktiviteter. Sådant gillar vi!