TANDVÄRK!

Ja, precis som rubriken säger så har jag just nu otrolig tandvärk och är därmed väldigt ynklig och tycker verkligen synd om mig själv.
Usch va jag verkligen avskyr visdomständerna.
Åtta år har de tagit dessa 4 tänder att komma upp och dessa år har kantats av växtverk, infektioner, inflammationer, hudflikar, svullna kinder, dagar då jag ej kunnat äta efterrsom jag inte kunnat varken öppna munnen eller tugga.
 
 
Så i somras fick jag reda på att nu är de äntligen uppe.
Åh, va skönt! Då kan de knappast bråka mera.
Jodå, då är de i sånt skick att de behöver dra ut i alla fall tre av dessa fyra tänder. 
När de berättade detta höll jag på at börja gråta. För det första - hade ni inte kunnat göra det från början då så jag hade sluppit alla dessa år och dygn av otrolig smärta?? För det andra - jag har dragit ut en tand för typ 14 år sedan och då tog inte bedövningen och det lät som att de spräckte hela min käke och det gjorde förbannat ont. Så om jag såg fram emot detta? Verkligen inte.
 
Gick till tandläkaren dagen det var dags att dra första tanden. Min inställning var att jag inte kommer att behöva göra det idag eftersom bedövningen inte funkar på mig.
Möts av en underbar tandsköterska och en tandläkare som är förstående och vi kommer verens om att vi ska försöka med bedövningen. De bedövar tandköttet innan så jag inte ska känna något, de berättar hela tiden vad de gör, påminner mig om att andas och är verkligen så bra som jag någonsin kunde önskat. 
 
Till min förvåning så tar bedövningen till slut med en extra. Så tandläkaren kommenterar glatt att jag trots allt är mänsklig. Vilken tur! Vi skojar och skrattar lite så att jag lugnar er mig, sedan åker tanden ut. Ingen trevlig grej att göra, men tusen gånger bättre än jag kunde föreställt mig.
Tackar riktigt uppriktigt för ett bra jbb när jag går därifrån på lättare steg än jag kom.
 
Förra veckan var det dags att dra ut tand nummer två.
Samma undrbara läkare, men inte samma sköterska. Trevlig också, men jag hade velat ha hon från första gången som gjorde mig så trygg. Det gick bra ändå. Svårare att lävga bedövningen men tanden var lättare att få ut.
 
Ja, då syns vi om två veckor igen då för att ta nästa tand. Vilket alltså borde vara nästa vecka.
 
Nej, men då passar denna tanden på att börja jävlas med mig. Så vaknar mitt i natten av värk, kan inte svälja utan fruktansvärd smärta, tandköttet och kinden helt svullen, det gör till och med ont att prata och le.
Ringer till tandläkaren. Finns ingen akut-tid förrän imorgon. Så nu är det 22 timmar kvar av detta innan jag får hjälp.
Om tänder kan tänka så är detta någon sorts protest från tanden mot att den vill vara kvar, eller för att bevisa någonting om att den fortfarande bestämmer.
 
Så i ett dygn framöver kommer jag leva på Alvedon och flytande föda. Dessutom kommer jag försöka sova bort så många timmar jag kan för att inte behöva vara medveten om smärtan varje gång jag sväljer.
 
Ja, detta var mitt klagoinlägg för dagen!

Kommentera här: