Bättringsvägen

Fortfarande tandvärk men nu inte med smärta från brinnande underjord dygnet runt. Har börjat kunna äta, vilket gör mig så mycket piggare. Antibiotikan är inne på sjätte dygnet nu, är mindre än två dagar kvar tills tanden ska ut, så hoppas att det hinner bli bättre tills dess, för än så länge kan jag fortfarande inte gapa helt och det tror jag krävs.
Det är ju ingen liten infektion jag fått heller, utan först en tandinfektion som spridit sig ner i käkbenet. Det gör även att halsmandlar och tuggmuskler påverkas. Så ja, det är fruktansvärt synd om mig. Fortfarande, haha.
 
Fördelen med att jag inte äter är ju viktnedgången som följer. Än så länge är det minus 3,5 kg. Tyvärr tror jag dock inte att det är något bra som försvunnit ur min kropp, är ju sällan det när man svälter sig. Men får ju se det positiva att det är mindre vikt att släpa runt på. Men snart kommer nog vätskan tillbaka till min kropp så då är det väl lite plus på vikten.
 
Idag har jag haft bästa dagen på ett tag. Förmiddagen sov jag bort såklart, utan det hade jag inte orkat med någonting. Sedan förberedde jag middagen innan jag promenerade bort och hämtade lilleman. Sedan hem, busa runt och sedan började vi med maten. Att laga mat med en liten kan göras på två sätt här i huset. Antingen hysterisk ledsen pojk som hänger i benet med stora krokodiltårar som rinner längs kinderna, eller så är det en glad och busig pojk som är med i matlagningen. Jag brukar helt klart vällja det senare alternativet. Nackdelen där är att det tar längre tid, vilket i och för sig jag har gott om så gör nte så mycket. Sedan brukar det bli smutsigt. Väldigt smutsigt. Idag blev det ströbröd över hela bänken, hela golvet och under mina fötter så det krasar gott när jag går. Jaja, lätt att dammsuga upp och Theodor var mer än nöjd.
Men maten blev klar och den var gjord av bara mig så jag är stolt över mig själv. Passade även på att bjuda in mamsen och skicka med henne resterna så hon kan äta imorgon... Wihoo, jag gjorde någonting för henne utan att behöva få massa hjälp.
Sedan har jag och Theodor varit ute och lekt med grannbarnen, diskat undan och han har tagit ett långt bad där han även passade på att hälla ut vatten i hela badrummet.
 
Nu sover han sedan en stund tillbaka, och jag har landat i soffan och varken min kropp eller hjärna klarar av särskilt mycket mer idag. Men det spelar verkligen ingen roll, för jag är så nöjd med mig själv!

Brev till magen Vecka 7 6+3

Hej plutt!
Nu har jag varit hos barnmorskan och pratat massor med henne om dig och även om din storebror. Hon är jättesnäll, duktig och jag känner mig trygg med henne. Jag hoppas att du också kommer gilla henne, för hon kommer att känna en hel del på dig under tiden du bor därinne.
Känner fortfarande inte av så mycket fysiskt, men psykiskt så känns det bra. Väldigt bra. Är självklart orolig för hur länge det kan vara så här bra, någon gång så kommer det väl brytas? Vågar inte hoppas på någonting annat eftersom min kropp reagerade så mycket när din storebror bodde på Hotell Magen. Men jag får ta varje dag som den är och om jag börjar bli dålig så kommer jag ropa högt på hjälp åt alla håll och inte tiga så länge som möjligt.
Men om jag behöver må dåligt på något sätt för att du ska må bra därinne så är det okej med mig.
Märkligt hur snabbt allting har gått med dig, hur naturligt och rätt allting känns. Jag känner en sådan självklarhet i att du bor därinne torts att du precis har flyttat in. När din bror checkat in och bott där lika länge som du har nu, hade jag verkligen ingen aning eller inte ens en tanke på att han kunde flyttat in, fick reda på det 3 dagar senare. Men med dig så känns det som att du bott därinne länge, på ett bra vis.
 
Sista veckan är det väldigt många som har fått reda på att du har flyttat in hos mig. Fast enbart vårdpersonal. Har haft en elak infektion i min tand så jag fått antibiotika och smärtstillande. Det var därför som jag berättade om dig, för att det inte skulle vara några mediciner som sprider sig till ditt rum så du blir dålig av de. Så det var inte mycket smärtstillande som jag kunde ta, för nästan alla mediciner delar med sig till dig, så jag har haft väldigt ont och inte kunnat äta. Så jag har gått ner flera kilon i vikt, men jag har inte varit orolig för dig eftersom jag vet sedan din bror att ni har förtur på näringen när ni bor i magen.
Jag skojar numera med din pappa och din mormor om att viktnedgång kanske är min grej i början på graviditeter, eftersom jag gick ner massor med din bror med fast då på grund av illamående.
Din mormor är för övrigt den enda i familjen som vet om dig än. Ja förutom din pappa och din bror såklart. Sedan har jag berättat för min vän Emelie också, som också hon är gravid. Ja det är faktiskt så roligt att båda ni pluttar kommer flytta ut till oss samtidigt så vi kan följas åt och prata hela tiden om hur vi har det och det känns väldigt roligt.
 
Puss & Kram på dig!
Din mamma

TANDVÄRK!

Ja, precis som rubriken säger så har jag just nu otrolig tandvärk och är därmed väldigt ynklig och tycker verkligen synd om mig själv.
Usch va jag verkligen avskyr visdomständerna.
Åtta år har de tagit dessa 4 tänder att komma upp och dessa år har kantats av växtverk, infektioner, inflammationer, hudflikar, svullna kinder, dagar då jag ej kunnat äta efterrsom jag inte kunnat varken öppna munnen eller tugga.
 
 
Så i somras fick jag reda på att nu är de äntligen uppe.
Åh, va skönt! Då kan de knappast bråka mera.
Jodå, då är de i sånt skick att de behöver dra ut i alla fall tre av dessa fyra tänder. 
När de berättade detta höll jag på at börja gråta. För det första - hade ni inte kunnat göra det från början då så jag hade sluppit alla dessa år och dygn av otrolig smärta?? För det andra - jag har dragit ut en tand för typ 14 år sedan och då tog inte bedövningen och det lät som att de spräckte hela min käke och det gjorde förbannat ont. Så om jag såg fram emot detta? Verkligen inte.
 
Gick till tandläkaren dagen det var dags att dra första tanden. Min inställning var att jag inte kommer att behöva göra det idag eftersom bedövningen inte funkar på mig.
Möts av en underbar tandsköterska och en tandläkare som är förstående och vi kommer verens om att vi ska försöka med bedövningen. De bedövar tandköttet innan så jag inte ska känna något, de berättar hela tiden vad de gör, påminner mig om att andas och är verkligen så bra som jag någonsin kunde önskat. 
 
Till min förvåning så tar bedövningen till slut med en extra. Så tandläkaren kommenterar glatt att jag trots allt är mänsklig. Vilken tur! Vi skojar och skrattar lite så att jag lugnar er mig, sedan åker tanden ut. Ingen trevlig grej att göra, men tusen gånger bättre än jag kunde föreställt mig.
Tackar riktigt uppriktigt för ett bra jbb när jag går därifrån på lättare steg än jag kom.
 
Förra veckan var det dags att dra ut tand nummer två.
Samma undrbara läkare, men inte samma sköterska. Trevlig också, men jag hade velat ha hon från första gången som gjorde mig så trygg. Det gick bra ändå. Svårare att lävga bedövningen men tanden var lättare att få ut.
 
Ja, då syns vi om två veckor igen då för att ta nästa tand. Vilket alltså borde vara nästa vecka.
 
Nej, men då passar denna tanden på att börja jävlas med mig. Så vaknar mitt i natten av värk, kan inte svälja utan fruktansvärd smärta, tandköttet och kinden helt svullen, det gör till och med ont att prata och le.
Ringer till tandläkaren. Finns ingen akut-tid förrän imorgon. Så nu är det 22 timmar kvar av detta innan jag får hjälp.
Om tänder kan tänka så är detta någon sorts protest från tanden mot att den vill vara kvar, eller för att bevisa någonting om att den fortfarande bestämmer.
 
Så i ett dygn framöver kommer jag leva på Alvedon och flytande föda. Dessutom kommer jag försöka sova bort så många timmar jag kan för att inte behöva vara medveten om smärtan varje gång jag sväljer.
 
Ja, detta var mitt klagoinlägg för dagen!