Upp och sen ner...

Idag hade jag en tid på salong för att fixa till mina ögonfransar.
Är nämligen så trött på att alltid se ut som jag precis vaknat och jag orkar inte riktigt fixa till mig.
Så då får jag unna mig lite lyx och glamour tycker jag.
Blev verkligen så himla nöjd, hon som gjorde de var verkligen jätteduktig och det var ren njutning att bara ligga och bli ompysslad till avslappningsmusik.

Eftersom William har jour var han på övning så Theodor fick spendera ett par timmar hos sin farmor och farfar.
Sedan möttes vi alla upp där och busade och fikade.
Theodor visade upp sina nya färdigheter på piano och trumpet och hans farfar bar runt honom i en påse, precis som William gör ibland. Tydligen ärftligt det där...

Kvällen hemma har dock varit skit för mig. Åker neråt och har svårt att hålla emot alla tårar och känslor om allt. Halsen känns som den har en strypsnara runt sig och ögonen bränner av tårar som hålls emot.

När ska eländet ta slut? När ska det vända??

 

Mina nya fransar :)

Theodor i sin nya "åkpåse"

Farfar hjälper till att hålla trumpeten, medans Theodor låter och försöker bita den

Guldstjärna till mig!

Idag förtjänar jag en guldstjärna! (Borde kanske göra en tavla och ge mig det ibland för att det är så roligt)
William skulle på möte både innan och efter lunch, men skulle som vanligt komma hem för att äta med oss.
Men så blev han tydligen bjuden på lunch och frågade då om det var okej.
Jaja, tänkte jag, får väl ge Theodor välling, det är ju ingen fara med det.
MEN...
Jag lyckades värma resterna från igår så att både han och jag fick ordentlig mat!
Dessutom så torkade jag golv och bord efteråt så det inte låg fisk och ris överallt.
 
Nu kanske inte detta låter som en stor grej, men jag minns faktiskt inte när jag gjorde detta senast, så för mig är det en stor grej.
Gick nästan helt utan att tycka att det var jobbigt också. Bara ett par sekunder där det kändes som att jag skulle få ångest när jag tog fram maten, men lyckades fokusera och tänka bort det på något vis. Mycket bra!
Sedan springer Theodor förvisso runt i pyjamas fortfarande, men han har fått riktig mat. Av mig. Jag har fått riktig mat, vilket också är bra eftersom jag som vanligt hoppade över frukosten.
 
Så ja, jag förtjänar en stor guldstjärna!

Lång natt och långsam dag.........

Natten blev inte så jobbig som jag befarade, men jag kom inte till ro och somnade förrän klockan var efter 4.
Theodor vaknade med jämna mellanrum fram tills 4 på natten och fick komma upp och kramas, få ny blöja och vatten och välling. Sista gången han vaknade vid 4 hade han fortfarande 39 grader, men när han sedan vaknade vid 7 så var det nere på 37,8 så det var skönt.
Dagen idag har därför blivit lugn, vi har vilat massor i soffan och till och med sovit tillsammans där, det har inte hänt på flera månader. Så mysigt!
 
Skickade sms till mamma och kollade om hon ville komma på kaffe efter jobbet, så hon kom förbi en timma.
Efter det var klockan 16 och bara en timma kvar tills William skulle komma hem från jobbet.
Men jisses vad långsam den timman var. Ja, hela dagen har varit så himla långsam idag. Har tittat på klockan typ var 5 minut och varje gång blivit förvånad över att det inte har gått mer tid... Så himla tråkigt när det är så. Har inte heller orkat göra något så att tiden skulle gå fortare. Har lekt med Theodor, kastat bollar, övat på kroppsdelar, pussats, kramats men det har verkligen gått jättelångsamt.
 
Så nu är det skönt att William är hemma och kan ta Theodor en stund. Inte för att jag vet vad jag ska göra, men tiden går fortare just nu. Nu har det redan gått 40 minuter, men känns som en kvart. Det är nackdelen, att tiden som jag har när jag kan pyssla försvinner så himla fort, oftast innan jag ens hinner starta upp med någonting.
Men ska nog sätta mig och pyssla med mitt fotoalbum då jag plockade fram det igår men inte hann göra så mycket. Är ju bara lite efter, hehe. Ska sätta in korten nu från nyår. Och nej, inte denna nyår. Inte heller förra nyår. Utan nyår 2005-2006!