Upp och sen ner...

Idag hade jag en tid på salong för att fixa till mina ögonfransar.
Är nämligen så trött på att alltid se ut som jag precis vaknat och jag orkar inte riktigt fixa till mig.
Så då får jag unna mig lite lyx och glamour tycker jag.
Blev verkligen så himla nöjd, hon som gjorde de var verkligen jätteduktig och det var ren njutning att bara ligga och bli ompysslad till avslappningsmusik.

Eftersom William har jour var han på övning så Theodor fick spendera ett par timmar hos sin farmor och farfar.
Sedan möttes vi alla upp där och busade och fikade.
Theodor visade upp sina nya färdigheter på piano och trumpet och hans farfar bar runt honom i en påse, precis som William gör ibland. Tydligen ärftligt det där...

Kvällen hemma har dock varit skit för mig. Åker neråt och har svårt att hålla emot alla tårar och känslor om allt. Halsen känns som den har en strypsnara runt sig och ögonen bränner av tårar som hålls emot.

När ska eländet ta slut? När ska det vända??

 

Mina nya fransar :)

Theodor i sin nya "åkpåse"

Farfar hjälper till att hålla trumpeten, medans Theodor låter och försöker bita den