Glädjebesked

Dags för att offentliggöra det som en hel del redan vet eller i alla fall har misstänkt.
Att vi ska ha en liten skrutt till. Theodor ska bli storebror. 
25 Maj är det beräknat att bebisen ska komma ut till oss. Så vi har nästan gjort halva tiden redan. 
 


 
Precis innan jul hade vi tid till ultraljud och innan jag sett bebisen med mina egna ögon så kändes det märkligt att berätta. Sedan ville vi självklart veta att allt var bra med bebisen vilket vi efter vårt långa besök på ultraljudet. Bebisen ville inte riktigt visa sig och hade nog hittat en favoritställning, för den tänkte verkligen inte flytta på sig. Fick först ligga och lyfta rumpan för att sedan dunka ner rumpan mot britsen igen. Men bebisen låg kvar. Upp och dricka ett par muggar med vatten och efter det fick jag stå och hoppa, för att avsluta gymnastiken med lite magdans för William. Sedan hade bebisen äntligen lagt sig i en annan position så barnmorskan kunde titta och mäta överallt och kunde berätta att allt såg bra ut.
Sådan lättnad att veta att bebisen mår bra.
 
Nu har det dessutom äntligen börjat synas mer att det är en bebismage och inte bara en otränad degmage som det såg ut som vid Lucia.
 
Den högra bilden är tagen idag.