Lära mig att surfa

För cirka 3 månader bytte jag psykolog till de på öppenvårdsmottagningen här.
Jag är så glad över att få kommit dit och fått lov att få träffa de underbart grymma, duktiga och inspirerande psykologer som jag fått lov att göra. Dessa två tjejer som jag har haft, min upplevelse är att de har precis rätt jobb. Så ni förstår hur glad jag är över att få deras hjälp.

Dessa månader har dock varit allt annat än lätta. De har pressat, tvingat mig att säga mina tankar, mina rädslor, mina värsta farhågor. Jag har fått uppgifter att göra såsom att sätta ord på tankar då de blir "verkliga" och inte går att smita från, jag har fått i uppdrag att gå utanför min bekvämlighetszon.
Jag har till och med, hör och häpna vilka hemskheter det är, jag har tvingats träffa en valfri vän i veckan, varsomhelst men inte hos mig.
Visst låter det säkerligen fånigt för de flesta, men för mig blev detta ett problem få jag stänger in mig mer och mer och tillslut nästan var helt isolerad här hemma. Men det är så tryggt. Min borg. Mitt fort.

Resultatet har dock kommit. Inte så att jag mår toppen nu, nästan tvärtom sämre än på ett tag, men nu är det ett val jag har gjort själv.
Istället för att stänga ute alla tankar och känslor som jag tycker känns jobbiga ska jag nu försöka tänka klart tanken, låta den vara inne i huvudet, titta på den, studera den, acceptera den. Välkomna den.
Låter helt galet och det känns allt annat än trevligt.
Men det hjälper.

Så numera är jag helt slut både fysiskt och psykiskt.
Jag håller nämligen på att lära mig nya vanor och ett nytt sätt att leva, tänka och omvärdera mina tankar på mig själv och min omvärld.

För att göra en liknelse som är lättare att förstå så liknar jag här mina känslor med vatten.
Tidigare har jag när känslorna kommit med full kraft känt som att jag kommer att kvävas och drunkna i dessa, tänk er att ni simmar på ett stormigt hav.
Därav att jag har blivit så rädd för mina känslor, precis som ni säkert skulle blivit för vattnet och gärna undvikit det så länge ni inte känner er trygga med att ni ser botten.
Det jag nu ska lära mig och våga göra är att "surfa på känslivågorna". Så jag måste simma ut, en bra bit ut och våga riskera att ramla ner i vågorna för att sedan kunna hantera de och surfa på de tills de stannar av och tar mig in mot land.

Så detta gör jag nu. Försöker lära mig surfa. Trots att jag är totalt livrädd för att falla, för där finns känslan och rädslan för att drunkna.

Jaja, flummigt värre, men så är det. Jag kan ju inte visa bilder på mina tankar då jag går försöka illustrera.