Bakning pågår

IIdag har jag och Theodor varit och hämtat en vän till mig.
Hon ska vara här och hålla mig sällskjap och jag tänkt att utnyttja henne till lite barnvakt.
Jag ska nämligen baka inför helgen.
Massor!!
Men det är ibland lättare att göra detta utan att ha någon håängande i kjolen i hela dagarna, så då är vänner bra!
Fyra olika tårtor ska bakas, sedan  får vi se vad mer på listan som görs.
Har en lista med massa olika godsaker som är planerat, och nej, juag kanske inte hinner eller orkar allt.
Vi får se.
Men idag har nästan hela dagen gått åt till att handla hem alla ingridienser, bland annat fick 60(!) ägg följa med oss hem från affären.
Så nu väntar vi på ugnen hela tiden och kör in tårtbotten på tårtbotten.
Förhoppningsvis blir det mer gjort idag än bara bottnar, men det återstår att se.

Koalabjörn-greppet

Theodor har ett grepp på oss som vi kallar Koalabjörnen.
Detta används på hans natt när han inte är redo att gå tillbaka till sin säng, utan vill bli kramad en stund till.
Då klättrar han upp, tar tag runt vår hals så hårt, så hårt och klämmer benen runt vår midja.
Detta händer alltså när vi närmar oss hans säng, så försöker man lägga ner honom så håller han i sig, även om vi släpper och lutar oss fram (vilket vi inte testar så ofta...).
Självklart är detta grepp i samband med ett väldigt tyck-synd-om-mig-och-lämna-mig-aldrig-gråt.
 
Vanligtvis innebär detta att vi kramas i 1-2 minuter till för att han sedan ska bli väldigt avslappnad och vi lägger ner honom nästintill sovande.
 
Men inte igår.
Nej, jag testade flera gånger, sjung för honom, vaggade honom, nappade honom och ingenting fungerade.
Wiliam var trött och hängig så han hade lagt sig, så jag ville att han skulle vara tyst och inte väcka sin pappa.
Men han hade andra planer.
Till slut så gav jag upp och tänkte att jaja, jag bäddar ner honom och mig ute på golvet i vardagsrummet.
Så där låg vi, eller Theodor satt, sitta var det enda som dög.
Ett par gånger gick vi in till spjälsängen, men varje gång kom koalabjörns-greppet fram.
 
Efter över två timmars missnöje så släppte han äntligen taget och la sig i sängen.
Somnade innan jag hann ut genom dörren.
 
Men inte over vi längre för det idag, nej.
 
Någon (förmodligen pappan) har lyft ur honom från sängen.
Hör tjatter och skratt och vaknar till ordentligt av att han klättrar över mitt huvud.
Upp och hoppa mamma.
Jag vill leka.
 
Tur att det finns kaffe säger jag!

Lugna dagen

Idag har jag återigen tagit det lugnt för att lugna ner mig efter helgen.
Det är som en otroligt jobbig baksmälla man får när jg hållt igång så, men nu börjar det lugna sig.
Har pimplat kaffe, tjötat telefon, läst böcker med Theodor och fjantat runt på nätet när han har sovit.
 
Snart så kommer väl förhoppningsvis William hem och vi kan börja röja och ta tag i kalas-fixandet. Som jag tänkt länge nu, men det behövs.
Egentligen hade jag väl velat gå ut i garaget och sätta igång med mitt nya möbel-projekt, men det får vänta lite till.
 
Sitter nu och njuter av de sista lugna minuterna i fåtöljen och hör på lillskrutten som pratar med sin nalle i sängen. Snart är han nog inte nöjd med bara hans sällskap utan vill komma ut och springa runt och leka.
Men så länge han är nöjd får han sitta därinne och tjattra på :)