Avskrivning...

Har inte haft en toppendag idag.
Men inte heller en dålig.
Bara seg.
Håller just nu på att skriva av mig om allt som har hänt.
Det är inget som jag kommer att lägga ut här då det är alldeles för naket och ärligt, men det är väldigt härligt att skriva av sig och få lite ord på en del. Även om jag inte tror att allt kommer med, så är det en del i alla fall. Det är någonting jag kan ge till William som han kan läsa, det är för mig för att jag ska kunna läsa senare. Det är för mig nu. För att få ut det ur huvudet på något vis...

Har ändå njutit av solen idag och legat ute på altanen och läst massor och druckit kaffe.
En underbar vän ringde imorse och hörde att jag lät nere, så hon kom hit, drack kaffe med mig och gaskade upp mig. Tog även med sig mellanmål till mig då hon vet att jag slarvar med mat. Tack!

Imorgon ska jag iväg själv på morgonen med Theodor. Det var ett tag sedan. Kommer att gå bra!

1 Emelie:

skriven

Vad bra att du skriver av dig, det är skönt! Sätta ord på det man känner, (om det går)¨



I gårkväll skrev jag en lång kommentar till dig, på mobilen så det tog sin lilla tid, men jag kan inte se den här på din blogg... så jag funderar på om du kanske inte fått det? Med tanke på att det var just från mobilen så kan man ju aldrig vara säker på att det gick fram tänkte jag. Vill ju inte heller att du ska tro att jag struntar i att svara på dina frågor och så.

2 Emelie:

skriven

Hej

usch vad hemskt att du kände så när du var på jullunchen! Fy! Förstår verkligen hur det måste ha känts. Jag minns att jag hade en hyfsad dag då, det kändes ok men det var SÅ jobbigt med alla frågor "visst är det underbart?" "fantastiskt" "häftigt med alla känslor man får" - mm, jovisst!! Efter jullunchen mådde jag så mycket sämre igen, det blev väl för stor krock med det gamla livet antar jag.



Men visst var du sjukskriven under graviditeten? Sa du att det var pga illamående då? Jobbigt att behöva dölja det, men jag förstår dig. Det var HEMSKT att behöva berätta hur man mådde. Jag klarade inte det, Per fick ringa till BVC och förklara läget innan jag skulle dit en dag. Tur man har nån vid sin sida i ett sånt läge. Ja jag var sjukskriven några veckor i början, men jag vägrade bli heltidsjukskriven så det blev 50%. Jag var ganska dum och naiv då, vägrade tro på att det var jag som hamnat där. har fortfarande lite svårt att säga att jag mår dåligt om det inte är fysiskt... ångest känns ju fysiskt så då är det lättare, men nedstämdheten, tomheten som bara är, den kan jag inte förstå mig på. Så trots att läkare och BVC tyckte jag skulle vara sjukskriven mkt längre var jag det bara fram till jul. Tiden därefter fyllde jag med aktiviteter, varje dag! Om jag endast hade ett besök till BVC inbokat hade jag PANIK när jag gick hem, så då gick jag hem och la mig i sängen och åt godis.... tills per kom hem.



Jag tänkte också att jag skulle må bra till jul! Och jag tyckte det var befängt när psykologen bokade in besök för mig fram till mars!! Då skulle jag ju må helt bra!!? Och så sommaren, som alla hävdar kommer lösa alla bekymmer. Men inte för mig. Det är ju nu de höga förväntningarna får sig en törn, nu SKA man ju vara glad, njuta av solen, sitta på uteserveringar och se avslappnat lycklig ut. Och när den lyckliga känslan inte känns inuti, då faller jag ner direkt. Det krävs inte mycket nu för tiden för att man ska falla. Oerhört tröttsamt. Och nu när det gått så lång tid börjar ju tyvärr hoppet sina, 8 månader och fortfarande same old shit. Kan inte låta bli att tycka att livet är skit och att jag är ett hopplöst fall med en screwed up-hjärna. Positiv - javisst...........

kram!

3 Malin Westman:

skriven

Nu är veckans fokus uppe på bloggen :) så in och kika! Det kanske blev just du!

Kommentera här: