40-krisen

Har hört talas om att många får en medelålders kris när de är i 40-årsåldern. Att de skaffar sig t.ex. en MC eller liknande eller får en allvarligare kris och kanske skaffar sig en älskare/älskarinna vilket oftast får väldigt mycket allvarligare konsekvenser, och inte bara för den berörda krismänniskan, utan även för dess anhöriga. Nu menar jag inte att jag har en sådan kris, utan min kris är att det idag bara är 40 dagar kvar tills bröllopet. Detta är inte så lång tid, men det känns som att det är mycket kvar att göra!

Problemet när det är mycket att göra är; var tusan ska man börja någonstans?

Känns som att jag har planerat galet när jag tagit ledigt en vecka innan bröllopet, borde tagit ledigt i en månad innan bröllopet. Inte för att det behövs all den tiden, eller det kanske det gör, men för att veta att tiden finns så jag slipper att vara så orolig för hur jag ska hinna.

Sedan finns det självklart omständigheter som försvårar planeringen en del. Som t.ex att W inte riktigt förstår mig när jag säger att det är massa att göra och planera. Han vill mest greja huset och leka med andra (o)viktiga saker. Sedan att jag jobbar massor, och sedan at min bil har gått sönder gör det verkligen inte enklare. Jag vill ju åka runt och titta på olika saker, vilket är omständigt, jobbigt och tar grymt mycket längre tid att åka kollektivt till alla ställen. Sedan är det även naturen som ställer till det. Som vulkanutbrott vilket gör att flygplan är inställda vilket gör mig nervös då min klänning nu ska fraktas hem till mig med de. Sådant jag inte kan göra någonting åt...
Men det kommer att bli bra! Om 40 dagar kommer allting kännas bra, mer än bra. Och ven om allt inte blir perfekt, det blir de aldrig, så kommer det nog bli en av mina bästa dagar i mitt liv!

Val, val och ännu mera val...

Sitter just nu och lyssnar på en väldig massa orgelmusik. Har liksom inte tänkt på sådana detaljer innan, jag har aldrig riktigt tänkt på att man ska välja in och ut musik, det har jag tänkt att det är samma till alla bröllop. Så jag ber nu om ursäkt till alla er jag varit på bröllop hos för att jag inte har lagt märke till era olika låtar vid ingång, utgång, eller ens att ni par har haft olika låtar.
Väldigt ouppmärksamt av mig!
Eller inte...
Jag tror att det är så att hälften, om inte mer, av alla dessa detaljer som jag är så petig med (som antagligen alla andra blivande brudar är) kommer ingen att märka om jag inte påpekar det. Som med frimärkena. Vi bestämde att vi skulle följa temat även på dessa, så att de inte var vad som helt på de, och då kollade vi på posten och bestämde oss för båtmotiv. Jag gick runt stan i ca 2 timmar och sprang in överallt för att kolla om de hade båtmotiv. När jag tillslut fick rådet att köpa de i Stockholm kändes det lite uppgivet. Men jag beställde de från nätet och i brevlådan kom ett paket fyllt med frimärken. Kändes lite udda, men bra. Men ingen som inte visste om denna historia sa någonting om frimärkena, så jag var tvungen att påpeka de för massor av folk så att de kollade. Åh, va fint blev reaktionerna.
Mmm, som sagt, jag tror att alla dessa detaljer som jag lägger ner så mycket tid och tankar på, kommer bara vi två uppskatta i slutet. Jag för att jag förhoppningsvis blir nöjd med resultatet, och W för att jag är nöjd och för att han tycker jag är rolig med alla mina detaljer...