Strax är det dags
Jag förstår inte att jag är klar. Att vi alla är klara, det känns helt sjukt. Men sjukt kul också eftersom vi har kämpat i tre år. Och nu är det slut. Det kommer nog kännas både roligt och tråkigt. Jag träffade en gammal arbetskamrat förra veckan som sa till mig att njuta av sista tiden i skolan, vilket var innan hon insåg att det var en vecka kvar, eftersom att man i skolan har en himla frihet när man ska göra saker, att man inte måste vara på en plats en viss tid 5 dagar i veckan. Det saknade hon från skolan. Och det kan jag förstå, för det är en frihet på det viset, men samtidigt en förbannelse iaf för mig som gärna skjuter upp saker eftersom det då blir att jag har fritid men i mitt huvud har jag alltid saker att göra. När man jobbar och kommer hem så är man ledig. Inte för att jag tror att det alltid är en dans på rosor, för det är fortfarande massa saker som ska göras hemma, som att handla, diska, planera för gräsmatta/altan och dylikt, men ändå. Oftast är det inte så tidspressat och med deadlines på samma sätt som saker är i skolan.
Så jag kommer att känna mig väldigt glad på fredag när allt är klart, och jag kommer bli ghlad när jag får min första lön, alltså inte lån, men jag kommer säkerligen bli ledsen när jag en dag vill ta sovmorgon, men inser att det inte fungerar så ute i arbetslivet...
skriven
Jag är också glad! Men nervös iaf lite. I helgen är det avslappning som gäller! Duktiga är vi!