Ge mig själv en chans

Detta med träning och rörelse är ju en av mina svårigheter som jag kämpat med i många, många år för att komma igång med.
Tidigare har jag tränat både innebandy och fotboll och då haft ett lag att gå till, vänner att träna med samt ett socialt utbyte av träningen samtidigt. det har jag verkligen tyckt varit roligt. För cirka 7 år sedan var jag senast med i ett korplag med fotboll, innan det var det ytterligare 9 år sedan, alltså 16 år sedan, som jag tränade i ett lag. Så det är ju ett tag sedan kan jag väl säga.
Så detta med att bara träna för min egen skull är verkligen ingenting jag någonsin gillat eller klarat av. Jag har försökt massa saker, haft kort nere på gymmet här för att kunna gå på klasser, men jag är inte så förtjust i det. Visst har jag roligt om jag exempelvis går på zumba eller afrodans, men mest för att jag har så fruktansvärt dålig kordinationsförmåga samt en obefintlig taktkänsla så jag är helt i otakt samt gör andra rörelser. Som sagt, jag har roligt och får träning, men mest i skrattmusklerna.
 
Efter många år har jag nu sagt upp mitt kort härnere då jag insett att jag inte använder det och kommer troligtvis inte börja gå på dessa pass jag betalar för. För mig är det svårt att anpassa allt efter de tider som passen är, jag vill hellre anpassa träningstiden efter mig själv och min familj. Att jag heller inte kunnat ta med mig barnen har gjort det betydligt svårare då jag är med de hela dagarna. Så hej då sa jag till det stora nya gymmet.
Istället gick jag och köpte ett träningskort på det lilla gymmet här i närheten, de har liknande utrustning, men ingen utsikt över älven och är inte lika nytt. Fast det kostar knappt 1/3 av priset.
Att min vän dessutom tränar där och nu har gett sig in på att få mig vältränad (haha) är ju helt klart ett plus. Så jag har redan varit där fler gånger med henne än vad jag har tränat de senaste månaderna.
Kanske faktiskt kan ge lite resultat detta - jag ska verkligen försöka ge mig själv en chans nu att återfå lite styrka i kroppen.
Heja mig!
Bild från uppvärmningen på Color Obstacle Rush nu i Augusti.

Kaffedag!

Igår kväll när jag var på väg in i duschen vaknade Lilleman. Otröstlig och hysterisk, var bara mamma som gällde. Inte för att jag kunde trösta honom, men det var bara jag som gällde. Så en dusch var inte att tänka på. Efter en stunds skrikande och gråtande i hans säng gav jag upp - var ingen bra lösning att ligga där och störa Theodor som fortfarande sov.
Så jag tog med mig Cornelis ut i soffan och la oss istället - jag tycker ju att det är bättre att några får sova bra än att alla får sova kass.
Jag försökte fråga honom hela tiden om han hade ont, eller om han var hungrig eller vad det var. Detta är en av de svåra sakerna när han inte pratar - att få reda på vad han vill och vad som hänt när han är såhär ledsen.
Så småningom slumrade han till, efter ett par minuter vaknade han igen, lika ledsen igen och såhär höll vi på till klockan var närmare 4 imorse. då vi äntligen fick somnat ett par timmar båda två.
Nu på morgonen försökte vi att fråga honom vad det var för fel inatt, det brukar vara lättare att förstå honom när han inte är så ledsen. Han pekar på sina ben. Jaha? Så nu tror vi att det är växtvärk för han är ju helt opåverkad nu och lika tokig och glad som vanligt.
Händer det igen så ska jag ta fram värmande masageolja och smörja in honom med, det kan ju vara skönt och hjälpa. Förhoppningsvis!
 

Sommar på Öland?!

Äntligen har vi semester hela familjen och vi bestämde oss för att åka till soliga Öland.
Tji fick vi.
Solen bestämde sig tydligen för att lysa på västkusten och här lysa med sin frånvaro. Regn och gråa moln är det som färgar himlen här - inte så mycket sommar och semesterkänsla av det.

Så idag när regnet öste ner bestämde vi oss för att bada. Ja, det fick ju bli inomhus i Borgholms badhus.
Tre timmar var vi där och plaskade, busade och simmade.
Jag passade på att simma ett par längder, och fy vad länge sedan jag gjorde det. Min rygg värker nu i en del muskler som jag helt glömt av. Ska inte simning vara skonsamt?!
Kanske det är för de som kan simma, för de som simmar som jag, likt en sjöhäst, är det nog allt annat än det.

Nu sover i alla fall barnen och jag har tagit fram choklad, ett glas vin och ska mysa ner mig i en romantisk bok medan regnat smattrar på taket.